Tillsammans skapar vi RöstångaBygdens kulturutbud!

Om Kulturföreningen

RöstångaBygdens Kulturförening:

 

  • är en ideell förening som är öppen för alla
  • vill nå alla åldrar genom olika aktiviteter
  • tycker att kultur är något som innefattar väldigt mycket
  • vill arbeta för att vi ska få en fördjupad kännedom om vår bygd
  • vill att vi hjälps åt och skapar kulturaktiviteter, kulturutbyten och kultur- möten
  • vill tillsammans med andra föreningar stimulera och bidra till ett rikt och varierat kulturliv i RöstångaBygden

Vill du bli medlem

Medlemskap i föreningen kostar 100 kr per år. Du blir medlem på dina egna villkor. Vill du vara med och påverka, driva fram det som du allra mest önskar dig ska ske inom det kulturella området i vår bygd - var varmt välkommen.

 

Vill du enbart vara med och deltaga genom att lyssna, att se, att uppleva m.m. - var varmt välkommen på de olika arrangemangen. Naturligtvis ska du ge förslag på sådant som du är intresserad av. Ditt intresse delas säkert av andra.

 

Som medlem stöder du den ideella verksamheten och varje krona är viktig för att skapa ett varierat kulturutbud i bygden.

 

Betala in medlemsavgiften till följande bankgironummer:
343-5344

(RöstångaBygdens Kultur-
förening)


Glöm inte att skriva ditt namn och gärna e-postadress och telefonnummer. Kan skrivas som ett meddelande då du betalar.
 

Gåvor är naturligtvis även välkomna, så även sponsring från företag. Vill du att pengarna ska användas till ett visst ändamål, berätta detta.

 

e-post:

 

 

Årsmöte 2017 och ocean-kryssning med Siv och Anders Arvelid

 

Torsdagen den 16 mars avhöll Röstångabygdens Kulturförening sitt nionde årsmöte och ser nu framemot sitt tionde verksamhetsår med en omvald styrelse. Styrelsen utökades med en nyvald suppleant; Johan Nyman. Ordförande för årsmötet var hedersmedlemmen Lennart Lundberg som också fått den aktningsvärda titeln hedersordförande.  Årsmötet var väl förberett och gick som på räls. Styrelsen kunde snabbt omväljas. Årsmötet genomfördes på mindre än en halvtimme.


Därefter följde kvällens föredrag.


Tänk att så underbart lättsamt, så bekvämt och så enkelt bara sitta här på en stol, behagligt tillbakalutad och ändå få se en stor del av världen.


Siv och Anders Arvelid reser och lär, och delar sedan generöst med sig av sina långa resor runt omkring i världen. De har gjort fem kryssningar hittills till de delar av världen som man bäst och enklast når med fartyg.


Senast reste de med ett kryssningsfartyg i Stilla havet – väldens största hav – och besökte bland annat Hawaii och den stora ögruppen Franska Polynesien. Kryssningsfartyget – i den medelstora klassen – bordades i San Diego och efter många dagar till havs gjordes den första landstigningen på Hawaii.


På Hawaii besöktes bland annat minnesplatsen för det japanska överraskande flyganfallet den 7 december 1941, då den amerikanska flottbasen Pearl Harbour till stora delar bombades sönder av drygt 300 japanska flygplan – utan krigsförklaring. Det finns vrak kvar som såriga minne av attacken.


Reseskildringen blev extra intressant då vi också fick ta del av hur livet ombord levdes. God komfort, fantastisk mat och underhållning av varierande art gjorde att sjöresan i sig blev en upplevelse.  Ombord gavs teater, underhållning, dans och föredrag, utöver tillgången till bassänger, motionsanläggningar m.m. Ett angenämt liv ombord helt enkelt, och absolut inte långtråkigt en enda minut.


Ett flertal stopp i övärlden i Franska Polynesien med vacker natur – fantastisk grönska, ananas-  och kryddodlingar (bland annat världens bästa vanilj), fantastiska sandstränder och behagligt klimat (när det inte drar in ett häftigt regnoväder förstås).

 


En lång återfärd till havs tillbaka till San Diego och sedan, innan flygresan hem, ett par dagar i Chicago, bättre än sitt rykte. En vacker stad med många parker.


En mycket trevlig reseskildring – omväxlande, lärorik och inspirerande!

 

Rolf Nielsen

 

 

Vad är design?

 

En sprudlande äventyrsresa till spännande länder - med design i bagaget! Reseledare var den entusiastiske och sprallige designprofessorn Kenneth Bringzén.
 
Torsdagen den 16 februari 2017 arrangerade Röstångabygdens Kulturförening en tredimensionell föreläsning (föremål och demonstrationer) med den vittbereste designprofessorn.
 
Kenneth har haft utbildnings- och designuppdrag i många länder. Han har varit föreläsare på universitet, startat designutbildningar och varit anlitad i olika utbildningsuppdrag i många länder. En del exotiska men djärva initiativ av länder i utveckling.
 
Förvånat höjde åhörarna på ögonbrynen över vad de såg och hörde. Fascinerande berättelser om ett skapande som började med en tillfällighet – eller ett möte med människor, ett hittat föremål, eller en återvunnen rest från ett annat användbart föremål, till exempel fallfrukt, skal, skinn eller bark, för att nämna några.
 
Kenneth beskrev livfullt hur han skapar, utan förutfattade meningar och låsningar i konventionella banor, design och form, nya föremål, användbara och roliga, till glädje för många.

 

 

Kenneth har uppdrag bland annat från IKEA att skapa nya heminredningsdetaljer och vi fick följa hans livfulla berättelse om hur dessa föremål kommer till. Först som en ohämmad idé i hans hjärna spetsad med fantasi och lust, till experiment med olika material till en färdig prototyp – stol, lampa, livfulla leksaker m.m.
 
Det blev för många av oss en aha-upplevelse då vi lärde oss att inte begränsa vår fantasi, vår lekfullhet, våra vågade steg in i det oförutsägbara.  Levnadskonst till råga på allt!
 
Det blev en lustfylld och trivsam kväll med en mycket underhållande professor med ett stort hjärta och ohämmad fantasi.
 
Tack Kenneth!

 

Rolf Nielsen

 

 

The Long and Winding Road

 

GOOD EVENING MUSIC LOVERS ...

 

Ni som var där håller säkert med. En helt magisk och fantastisk kväll - 90 minuter och hela The Beatles låtskatt, karriär och liv i en resa i tid och rum - med Staffan Olander. Det kunde inte ha blivit bättre; publikrekord och glada åhörare!
 
Staffan Olander trollband oss. Vi hade nog våra aningar, men det kunde vi väl inte tro att det skulle bli så spännande, lärorikt och underhållande.

 

 

Staffan började från början – hur grabbarna från Liverpool träffades och började spela, först på pubar i sin hemstad och sedan på källarkrogar i Hamburg. Olika tillfälligheter hjälpte dem på vägen. De träffade sin manager – skivaffärsägaren Brian Epstein som lotsade dem till ett skivbolag och mötet med George Martin. Brian ”slipar till” gruppen, som skaffar sig en ny trummis (Ringo Starr) som kan hålla takten och får en ny image – de klär sig snyggt i kostym och hänger undan läderkavajerna och skinnbyxorna.  Deras turnerande karriär var kort från 1963 och ett par år därefter, men sen börjar musikstudiokarriären och de mest kända låtarna skrivs och spelas i studio med stöd av väl sammansatta orkestrar.
 
Det mesta känner vi till, men Staffan hade letat rätt på originaliteter och små guldklimpar som han vaskat fram. Staffan är vår tids främste kännare av The Beatles. Inte för inte har han vunnit både Tiotusenkronorsfrågan och Kvitt eller dubbelt - sänt på TV.
 
Den 25 oktober 1963 blev den dag som Sundsta läroverk i Karlstad fortfarande är mycket stolta över. Jag har varit i skolan, som idag heter Sundstagymnasiet, och sett en minnestavla på skolväggen i aulan. Där avhölls The Beatles första konsert utanför England (de hade i och för sig spelat i Hamburg i sin gröna ungdom) och den första konserten i Sverige. Sedan blev det ett par spelningar till i några svenska städer innan den då tämligen okända gruppen återvände till Stockholm för en inspelning som de sista artisterna i TV-programmet Drop In (30 oktober 1963 på Gröna Lund). Före The Beatles fyra låtar (She Loves You, Twist and Shout, I Saw Her Standing There, plus ett extra nummer) uppträdde  Lill-Babs, Doris, Boris och The Telstars. The Beatles musikstil var något helt nytt och flickorna i publiken var överförtjusta. De kunde ”inte engelska så väl, men killarna var gulliga” sa de när programledaren frågade.
 
NWT:s musikrecensent skrev dagen efter The Beatles framträdande i Karlstad att The Beatles stod för ”amatörmässig hambo”. Han begrep inte bättre, och en kort tid därefter var de världsvana artister och kända över hela världen.
 
Vi som var med torsdagen den 26 februari 2017 log åt den musik vi – många av oss i varje fall – gärna lyssnade till i vår ungdom och fortfarande minns med glädje.


Rolf Nielsen

 

 

Nils Ferlin

 

När vår förening bildades för 8 år sedan ville vi bjuda våra nya medlemmar på något riktigt trevligt och bra. Vi hade då nöjet att kunna engagera Per Sörman som berättare och uttolkare av Dan Andersson, hans dikter och berättelser. Ett mycket uppskattat program med stor publik. Då lades grunden till vår numera relativt stora (144 medlemmar) förening.
 
Nu, den 1 december 2016, ville vi åter igen engagera Per Sörman och bjuda våra medlemmar på en litterär visafton, denna gång om Nils Ferlin, med berättelser om hans liv och hans dikter.

 

 

En, med våra mått mätt, stor publik (54 personer) kom och lyssnade på Pärs medryckande sätt att framföra berättelser om Nils och hans liv och framföra tonsatta dikter av densamme.
 
Nils Ferlin dog 1961 och året efter bildades Nils Ferlin-Sällskapet, numera ett av Sveriges största litterära sällskap. Samma år bildades också Dan Andersson-Sällskapet. Dan och Nils var samma tidsandas barn, men med olika uppväxtförhållanden och familjebakgrund. Dan var 10 år äldre än Nils. Dan dog tidigt, redan vid 32 års ålder i en förgiftningsolycka.
 
Nils pappa var journalist vid en tidning i Karlstad. Pappan sökte sig dock till ett nytt arbete i Filipstad som redaktör vid en tidning. Han slutade snart på grund av misstrivsel och sökte sig tillbaka till sitt tidigare arbete i Karlstad. Pappan hittades senare död i Klarälven och man tror att han tog sitt liv. Att förlora familjeförsörjaren var en tragedi för familjen, men särskilt Nils tog faderns död mycket hårt. Nils ägnade sitt liv åt skrivande, men utbildade sig till skådespelare men fick ingen riktigt ordning på yrket. Det blev istället umgänge med likasinnade, författare och konstnärer, som träffades på lokal i Klarakvarteren i Stockholm.
 
Publiken var fängslad och Pär engagerad och kunde inte hitta ett tillräckligt värdigt sätt att sluta på utsatt tid. Programmet drog över tiden lite, men publiken njöt och stimulerade Pär till fortsatt berättade och vissjungande.
 
En magisk och underbar kväll med två stora personligheter; Pär som tolkare av Nils Ferlin som en djupsinnig berättare och diktare.


Tack alla för en fin kväll!

 

Rolf Nielsen

 

 

Mina smultronställen

 

Att kunna ta med oss våra minnen och upplevelser tillbaka hem och in i bostaden och återskapa dem senare, är fotograferingsteknikens förtjänst. Det är kameran som givit oss denna möjlighet.


Jag tror att det fotograferas mycket mera nuförtiden. Kameran, ett tekniskt underverk, kan idag göras liten, lätt och billig. Kameran kan därför bli allas innehav och möjlighet.


Men betyder detta att vi får och har fler och bättre fotografer bland oss, och blir bildresultat generellt bättre?


Vi fick den 3 november 2016 följa med Arne Olsson på flera naturupplevelser med stöd av fantastiska bilder som vi tjusades av och försatte oss i en sinnlig stämning.

 


Arnes fyra program handlade om
- Isskulpturer i bäcken hemmavid – när det enkla är det vackra
- Blomstervandring på Öland – orkidéer och blomsterprakt i försommartid
- Fågelsträck vid Hornborgasjön och Tysslingen – svanar och tranor i massor rastar på väg …
- Naturscenerier i Innerdalen i Norge – fantastisk natur och av många ansedd som Norges vackraste dal
 
Tack Arne för en fantastisk bildupplevelse.

 

Rolf Nielsen

 

 

Från Bagdad till NewYork

 

Eva Thorén hälsades välkommen av Lennart Lundberg med: ETT STORT TACK FÖR SENAST! Han berättade att han för 27 år sedan nämligen deltagit i New York Marathon och blivit inbjuden till generalkonsulatet. Detta uppskattade Eva mycket.


Eva berättade på sitt föredrag den 6 oktober 2016 i Röstånga på ett mycket intressant, engagerat och spirituellt sätt om sina år som diplomathustru till Arne Thorén.

 


Allt började när hon träffade Arne hemma på Ekebjer, där hon bodde. Han kom tillsammans med någon för att låna något och mötet med Eva föll så väl ut att han vid andra mötet friade till henne och de gifte sig. Det var 1966. Hon följde honom till USA där han var utrikeskorrespondent under många år. 1980 tackade Arne ja till att bli generalkonsul i Chicago, dit de flyttade. När Olof Palme blev FN:s medlare i Iran-Irak-kriget ville han ha Arne som ambassadör i Bagdad och Eva och Arne följde med och stannade i Bagdad mellan 1983 och 1988. Eva gjorde själv inköp på marknader och höll i alla trådar i köket och vid middagar för många ambassadörer och andra gäster. Vid något tillfälle träffade hon också Tariq Aziz som var utrikesminister i Saddam Husseins regering.


Arne blev generalkonsul i New York 1988 och på generalkonsulatet fick Eva organisera och ordna stora middagar för många gäster. Hon berättade om smörgåsbord hon själv varit med att tillaga och sedan bara minuter efteråt tagit emot gäster i aftonklänning och varit charmant värdinna. Vid ett tillfälle hade hon beställt 400 kg renkalvsfilé från Sverige när hon fick veta att ren kan man inte äta. Det är ju renar som drar tomtens släde! Där stod hon med 400 kg kött, men hon fann på råd och döpte om köttet till "artisk hjort" när hon skrev menyn och ingen ifrågasatte vad det var för kött.

 

 Under åren i New York ordnades det också mottagning för svenska maratonlöpare. Ett år serverades rejäl grov bulle med dryck, vilket inte var så uppskattat, så åren därefter blev det riklig buffé i stället. Efter fyra år i New York flyttade paret hem till Össjö, där Eva fortfarande bor. Arne dog 2003 och är begravd i Össjö.

 

Monica Larsson

 

 

Höstutflykt

 

Föreningens höstutflykt, som gick av stapeln söndagen den 4 september 2016, gick denna gång till Jällabjär.
 
Vår guide, Sven Jensén, biolog, etnolog och Skånes Hembygdsförbunds ordförande, har som ett av flera intresseområden gärdsgårdar. Sven tog oss med på en kort utflykt till Jällabjär, där vi med hjälp av en föreningsmedlem hade hittat ett område med många och långa stengärdsgårdar.

 

På plats kunde Sven beskriva hur gärdsgårdar byggdes, och hur lång tid det kunde ta. Sven berättade att det på 1700-talet blev förbud mot att avverka träd för att bygga gärdsgårdar som skydd mot djurens intrång från lösdriften. Gärdsgårdarnas syfte var bland annat att hålla djuren utanför boningshusets omgivning och grödorna.

 

 

Efter en lunch i terrängen tog vi oss till Midgårds skola och där fortsatte Sven att med bilder från datorn berätta vidare om gärdsgårdar.
 
En mycket uppskattad utflykt var de 25 deltagarnas samlade omdöme.

 

Rolf Nielsen

 

 

Vårutflykt

 

Söndagen den 22 maj 2016 genomförde Röstångabygdens Kulturförening en mycket trevlig vårutflykt – en färd i järnvägshistorien.
 
Vi – 20 järnvägshistoriskt intresserade - samlades kl. 10 vid den gamla järnvägsstationen i Röstånga för att lasta in oss i en inhyrd buss (från föreningen Röstånga Tillsammans), körd av den trevlige busschauffören Stig Jensén.
 
Redan i bussen - på väg mot första stoppet i Ljungbyhed - tog våra fantastiskt kunniga järnvägshistoriker Anders Olsson och Anders Lundquist oss med in i järnvägshistorien utmed bansträckningen Eslöv- Röstånga- Klippan. Vi fick följa hela historien från järnvägens tillblivelse – från diskussioner och beslut till invigningen - fram till det trista beskedet om sträckans nedläggelse.
 
Vårt första stopp var Husarbron i Ljungbyhed, där vi ännu kan se spåren som ligger kvar härifrån till Klippan och som idag används för dressinfärder. Husarbron tillkom på en husarregementschefs krav om en planskild korsning som skulle säkerställa kavalleriets tillgång till vatten för hästarna i Rönne å. Järnvägen passerar här över marken och vägen under bron.
 
Färden gick vidare via järnvägsområdet vid stationshuset i Ljungbyhed till ett kort stopp vid banvaktstugan.
 
Vidare till Stationen i Skäralid.
Här blev det en trevlig lunchpaus i det fina sommarvädret samtidigt som Anders och Anders målande gav oss en bild av järnvägslivet kring stationen. Vi kunde studera plankartor över stationsområdet, läsa lokförarens manualer och ta del av tidtabeller – alla i original.

 

 

Återfärden till Röstånga gick via ett kort stopp vid banvaktstugan i Allarp och därifrån vidare till Stationen i Röstånga. Oväntat och glatt överraskande fick vi njuta till herr Isbergs skönsång, som gladde oss särskilt.
 
I Stationshuset visade Anders och Anders bilder (svartvita) från olika bildarkiv och det var inte svårt att se framför sig hur livet kring järnvägen gestaltade sig fram till järnvägens nedläggelse år 1961.


Det blev en mycket givande dag som vi har anledning att minnas länge. Våra mycket kunniga guider bidrog till en fin historisk resa utmed järnvägsminnena.

 

Rolf Nielsen

 

 

Astrid - allrakäraste

 

Torsdagen den 28 april 2016 gästades Röstångabygdens Kulturförening av Margareta Bengtsson, som tidigare pedagog vid barnavdelningen på Helsingsborgs bibliotek mycket intresserad av barns läsning och berättandet som fängslande kraft för barn.

 

Margareta, som intresserat sig speciellt för Astrid Lindgrens liv och författarskap, guidade oss engagerat genom Astrids liv och hennes fantastiska berättelser som roat barn världen över.

 

Astrid Lindgren finns som nr. 18 och enda svensk på UNESCO:s lista över världens mest översatta författare.  Internationellt är hon en av Sveriges mest kända svenskar jämte Alfred Nobel, ABBA, August Strindberg och Ingemar Bergman.

 

 

Vi fick följa Astrid från hennes första levnadsår, uppvuxen i en harmonisk småländsk familj i Vimmerby, och som vi nu förstår, har inspirerat henne i hennes författarskap. Hon och hennes äldre och yngre syskon kom alla – enligt fadern – att arbeta med ord. Astrid börjad vid Vimmerby tidning som tillfälligt anställd journalist och fortsatte som skrivande kontorist i Stockholm. Hon fick två barn, Lars och Karin.  Karin, den yngsta, fick höra sin mamma Astrid berätta de mest fantasifulla berättelser vid sängen inför nattvilan. Det var Karin som gav namn till Pippi Långstrump. Inspirerad av sin berättartalang började Astrid sitt barnboksförfattande. Och resten känner vi väl till.

Astrid menade att ”en bra bok ska vara som en gädda, först en spetsig och skarp nos, så ett matnyttigt stycke och till sist en snärtig stjärt.”

 

Astrid menade också att ”En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollande landet där man kan hämta den sättsammaste av all glädje”

Ett mycket trevligt föredrag om en vanlig kvinnas livsöde, men med en ovanligt stor fantasi och fantastisk berättarförmåga som gjorde henne till en av Sveriges mest lästa författare.

 

Tack Margareta för en mycket trevlig kväll!

 

Rolf Nielsen

 

 

Årsmöte 2016


Den 17 mars avhöll föreningen sitt årsmöte.


Lennart Lundberg valdes att leda årsmötesförhandlingarna. Dessa avklarades snabbt, och efter bland annat diverse val till ny styrelse samt beslut om bokslut och verksamhetsberättelse, övergick kvällen till ett föredrag av Rolf Nielsen, omvald ordförande för 2016.


Rolf berättade och visade bilder från en av sina polarfärder – Svalbard.


Svalbard omnämns i Isländska skrifter redan 1194 ”Svalbardi funndi”. Svalbard betyder landet med kyliga kuster. Willem Barents läser skrifterna 1594  och deltar sedan – på holländska statens uppdrag – som lots på tre av landets fyra färder norrut i syfte att finna sjövägen Nordostpassagen. Under Barents tredje resa norrut, upptäcker han år 1596 Björnön och något senare Spetsbergen (landet med de spetsiga bergen).  Spetsbergen ingår som en (och den största) ön i ögruppen Svalbard.


Svalbard är ett högarktiskt örike på 63 000 kvadratkilometer, det vill säga att ögruppen är en och en halv gång större än Danmark. Efter Versaillesfreden 1920 sattes ögruppen under norsk förvaltning. Ett traktat – Svalbardstraktatet – upprättades och undertecknade stater har rätt till näringsfång och vistelse på Svalbard utan visum.


De första 300 åren var en fångstperiod. Ett engelskt bolag skaffade sig monopol på valfångst. Först var det dock valrossjakt och sedan valjakt. Engelska och holländska jaktbolag (baskiska valfångare anlitades) kom ofta i strid med varandra om konkurrensen om valfångst och de bästa fångstplatserna. Många namn på Spetsbergen vittnar om holländarnas intresse för ögruppen: Amsterdamön, Smeerenburg , Barentsburg. Under 1700-talet var det en rysk fångstperiod då pomorer anlitades som som fångstmän. Från mitten på 1800-talet var det en norsk fångstperiod med ensamma fångstmän som årsvis bodde i hyddor utmed Svalbardkusterna. Det jagade viltet; valross, val, svalbardsren, polarräv och isbjörn jagades till nära utrotning. Viltet är idag fredat genom jaktförbud.

 


Mineralbrytning – främst stenkol – inleddes från 1860. Kol bryts än idag, men är i avtagande och flera (6) av centralorten Longyearbyens 7 kolgruvor är numera nedlagda. Kol bryts vid den ryska bosättningen Barentsburg och vid den för detta svenska kolgruvan Sveagruvan (numera norsk). Många svenska polarexpeditioner har genomförts till och på Svalbard, liksom många försök att nå Nordpolen med utgångspunkt från Spetsbergen – Andrées luftfärd med ballongen Örnen, Amundsens och Nobiles luftskeppsfärder med farkosterna Norge och Italia (1924 och 1926). Andrées luftfärd liksom Nobiles slutade med kraschlandning på polarisen.


Idag bor det fler utlänningar än norrmän på Svalbard. Det är bara Ryssland som förutom Norge bedriver verksamhet på Svalbard. De bofasta finns i Longyearbyen – grundad 1906 – Barensburg och i forskarbyn Ny Ålesund.


Över hälften av Svalbards yta är idag fredat som nationalparker och naturreservat.


Longyearbyen är centralort och administrativt centrum. Här finns världens nordligaste universitet, ett fantastiskt polarmuseum, en fröartbank och en mycket avancerad klimatforskning m.m. Flygplatsen anlades 1974.

 

Rolf Nielsen

 

 

Skillingtryck

 

Torsdagen den 18 februari 2016 gästades föreningen av Maria Jönson, kantor och kyrkomusiker från Stehag.
Maria tog oss med på en musikalisk resa tillsammans med skillingtryck och berättelser om dessa intressanta nedtecknade visor.


Vad är ett skillingtryck?
Det är sedelärande berättelser om livets olika prövningar, sjukdomar, svek och försmådd kärlek, men också glädjefyllda berättelser om lycka och sann kärlek. Berättelserna framfördes ofta sjungandes (muntligt överförda), men texterna nedtecknades och gavs ut i tryckt format.


Skillingtryck gavs främst ut under 1800-talet och kostade då 1-2 skilling per tryckt blad, därav namnet.

 


I Sverige fanns skillingmynt under tiden 1550 -1855, och 1776 stadgades att varje riksdaler skulle fördelas i 48 skillingar.


Det finns ca 25 000 svenska skillingtryck som är kända och de allra äldsta är från 1500-talet. Genren upphörde vid tiden för första världskriget.


Skillingtryck sjungs fortfarande av bland annat Maria, men också exempelvis Maritza Horn, och på sin tid Lennart Kjellgren och Gunnel Nilsson i Malmö-TV:s Bialitt – ett skånskt underhållningsprogram på 1960-talet.

 

Rolf Nielsen

 

 

Färden till Tindouf

 

Torsdagen den 21 januari 2016 gästades föreningen av Bengt ”Pim” Lundqvist som inlevelsefullt delade med sig av sina upplevelser med stöd av korta filmavsnitt och ett engagerat berättande.
 
Ett flertal inskaffade, begagnade, men reparerade ambulanser skulle levereras till ett läger i Algeriet för flyktingar från Västsahara.
 
Vi fick följa hans och de andra ideella chauörernas äventyrliga färd till byn Tindouf - en färd på mer eller mindre bra vägar i 500 mil - dit ambulanserna skulle levereras.

 


Ambulanserna var en gåva från välgörenhets-organisationen Emmaus till ett folk i flykt, fördrivna från sitt hemland på grund av en meningslös och svårförstådd konflikt.
 
Färden dit var lång; genom Europa via Tyskland, Frankrike och Spanien före överskeppningen till Algeriet, och sedan med algerisk poliseskort till Tindouf och de tacksamma mottagarna i flyktinglägret.


Vi blev alla mycket berörda av de ideella arbetsinsatserna under en lång, inte helt riskfri, och tröttande fordonstransport. Vi förstår att det blev ett starkt minne för livet och en glädje att kunna göra så konkret nytta för behövande människor i armod.

 

Rolf Nielsen

 

 

Guldmakeri och kärlek

 

Torsdagen den 26 november 2015 gästades föreningen av Kristina Backe som berättade, sjöng och spelade om Sophie Brahes liv – för de flesta av oss ett relativt okänt livsöde.


Som vanligt – skulle man kunna säga – har dugliga kvinnor hamnat i skuggan av män. Vi kan och har lärt oss mycket om Tycho Brahe, Sophies bror, men om henne, vars gärning och livshistoria är minst lika intressant som broderns, kan vi betydligt mindre om.


Föredraget var riktigt spännande och förgylldes med Kristinas sånger och gitarrspel.


Sophie hade otur med äktenskap, och ekonomiska bekymmer till råga på allt, men likväl tog hon sig ur besvärligheterna med värdighet och god tro på livet. Hon blev gammal efter den tidens mått.

 


En mycket givande och trevlig kväll som säkert inspirerade många till att vilja lära mer om Sophie Brahe.

 

Bland besökarna kunde vi också glädjas åt en hitrest Venbo med särskilt stort intresse för Tycho och Sophie Brahe. Han kompletterade med en hel del spännande information om en gravöppning som gjorts i syfte att förstå Tycho Brahes dödsorsak. En del har trott att han blev förgiftad, men det betvivlar de som nu undersökt kvarlevorna bättre.

 

Rolf Nielsen

 

 

”När kavalleriet lämnat övningsområdet tog flygarna över”

 

Torsdagen den 29 oktober 2015 hade föreningen förmånen att få ta del av ett föredrag av flyghistorikern Sven Scheiderbauer.


Sven är en av landets främsta  flyghistoriker och vad han inte vet om flygets historia och utveckling är det nog få andra som vet något om.


Svens föredrag hos oss handlade om - och på vår begäran  - flygvapnets tid på Ljungbyhedsfältet  och de flygpionjärer som haft fältet som bas,  bland andra Enoch Thulin med sin flygskola. Som elev hos Enoch Thulin fanns flera personer som vi fortfarande minns, och den vi minns bäst är Elsa Andersson.


Elsas flygarliv blev sedermera filmatiserat av Jan Troell i filmen Så vit som en snö.

 


Sven berättade också om de olika flygplan som flygvapnet efter hand skaffade, och som elever utbildades för på Ljungbyhed.


Vi fick lära mycket (så vi knappt kunde hänga med) om många flygplansmodeller och skolchefer och deras olika personligheter, egenheter och smeknamn, samt deras specifika betydelse för utbildningen vid Ljungbyhed. Många anekdoter kryddade föredraget och lockade till skratt.


Svens föredrag slutade med flygskolans avveckling och vi har förstått att ett mycket bra flygfält och en bra utbildning avvecklades alltför hastigt, trots sakkunnigas protester - och med sorg i hjärtat.


En gång i tiden var svenskt flygvapen ett av världens främsta i antalet flygplan i förhållande till landets storlek; det fjärde största i världen. Men det är nu länge sedan.

 

Rolf Nielsen

 

 

”När Evert Taube lockade mig ut på sjön”

berättade Leif Persson om, torsdagen den 24 september 2015, i ett spännande och intressant föredrag på Midgård skola.
 
”Det finns två slags människor som går på sjön; busar och mördare”, sa Leifs mor till honom när han berättade om sina planer. Trots dessa förmaningsord gick Leif Persson till sjöss med fraktfartyget S/S Irene i början på 1950, efter att han fått sin Sjöfartsbok utfärdad av Sjömanshuset i Helsingborg. Kraven var höga för att få sin Sjömansbok; både lämplighets- och nykterhetsintyg, samt smittkoppsvaccination, krävdes.

 

Irene

 

Fartyget, som var ett ångfartyg, seglade från Helsingborg över Skagen och Skottland, förbi Isle of Man till Preston i England, där delar av lasten med kiselsand lossades. Seglatsen tog 7 dygn och vädret var riktigt tufft på Nordsjön, men efter en minst sagt rejäl sjösjuka under denna seglats har Leif aldrig varit sjösjuk.

 

Irene 4


Leif arbetade i maskinrummet som maskinelev för 29 brittiska pund i månaden, varje dag på sjön från klockan 16 till 20, sov till klockan 4 och arbetade därefter från 4 till klockan 8. Mat och logi ombord kostade 1 pund och 5 shilling per månad.
 
Det var en mångkulturell besättning ombord med spanjorer, portugiser, tyskar, svenskar, argentinare och en dansk.
 
Lossningen i Preston tog 7 dygn beroende på den långa kön av båtar som skulle lossa, vilket gav besättningen möjlighet att utforska stadens liv. Efter lossning fortsatte fartyget söderut till Mostyn i Wales där resten av lasten lossades.
 
Från Mostyn gick man till Kongsmoen i Norge för att lasta mer kiselsand, innan man åter seglade till Helsingborg där Leif mönstrade av.
 
S/S Irene var 80 meter lång och 16 meter bred, och slutade sina dagar i Italien där hon höggs upp på ett varv på 80-talet.
 
Vi tackar Leif för hans alltid inlevelsefulla och minnesvärda berättelser om livet förr och nu!

 

Mikael Pehrsson

 

Röstångabygdens Kulturförenings vårresa till Ljungbyheds militärhistoriska museum


Från slutet av 1600-talet har infanterister, dragoner och husarer övat på Ljungby och Bonnarps hedar.
Under senare halvan av 1800-talet var detta en av Europas största exercispaltser. Vid stormötet 1860 deltog två kungar, Karl XV och Fredrik VII, tillsammans med 8000 hästar och 14000 man.

 

Första gången en svensk flög med ett svenskbyggt flygplan var den 16 oktober 1910 då Hjalmar Nyrop lyckades komma i luften på Ljungbyhed
Här förlade Enoch Thulin sin flygskola. Mellan 1915 och 1920 utbildades här 101 aviatörer. Den sista var Elsa Andersson, Sveriges första aviatris.
Flygvapnet har här grundutbildat 5200 militära piloter mellan 1926 och 1998.

 

 

Söndagen den 10 maj 2015 gjorde 12 medlemmar ur Röstångabygdens Kulturförening sin vårresa till Ljungbyheds militärhistoriska museum inne på fd flygflottiljens område.

 


I en vacker byggnad – fd husarofficersmässen - från 1860-talet (byggnadsminnesförklarad) är idag iordningsställt ett spännande och intressant museum, som speglar alla militära verksamheter som haft Ljungbyhed som övningsområde (inkl Bonnarps hed).

Våra mycket inspirerade guider, Lennart Andersson och Bill Rosander gav oss intressanta ”historiska bilder”, anekdoter och episoder - dråpliga och roliga - från de personligheter som varit officerare eller annat manskap i försvarets tjänst.

 

 

Vi tackar Lennart och Bill för en utmärkt guidning.
Den medförda kaffekorgen kunde avnjutas i intilliggande underofficersmässan.En mycket trevlig söndagförmiddag.

 

Rolf Nielsen

 

 

I ostarnas värld

 

Torsdagen den 26 mars 2015 arrangerade Röstångabygdens kulturförening ännu en trevlig och berikande förläsningskväll på Midgårdsskolan. Kvällens föreläsare var Monica Oldsberg och hon berättade kunnigt och inspirerat om ost till vardag och fest. Monica äger och driver en mycket uppskattad och välsorterad ost och delikatessaffär i Höganäs.

 


Först lät Monica oss följa hennes väg till ostaffären i Höganäs. Av en tillfällighet blir hon sommaranställd på Strandhotellet i Arild. Efter fortsatt anställning och efter några år får Monica tillfälle att överta verksamheten, och driver den framgångsrikt under 20 års tid. Monica säljer sedan hotellrörelsen och förverkligar sin dröm om en ostaffär. Kunderna ”känner hon såsom sina gäster från hotellet”


Monica lotsar oss sedan genom ostarnas värld. Hon berättar om hur ostar blir till, hur ostlöpen torkas ut, hur osten formas, vänds i kylförvaringen och lagras under många månader, då smaken mognar under lagrings-processen. Vi lär oss att ju längre en ost är lagrad desto mera smakrik blir den. Man kan lagra ost själv om ytskiktet kan hållas tätt.


Vi provsmakade tre olika ostar: Getost –Gruyereost, en hårdost med liknande egenskaper som Emmentalerost och till sist en synnerligen vällagrad Prästost. Vi fick veta hur en ostbricka bör vara sammansatt och vilka drycker som passar bäst till olika ostar. Framförallt ska inte för många ostar konkurrera om smaker på samma ostbricka.

 


Många frågor visade på ett mycket stort och ”vetgirigt” intresse för ost och matkulturen som omger ost – frukostostar och dessertostar.


Till skillnad från många andra ostbutiker har Monika satsat på ett stort antal dessertostar i förhållande till det som benämns frukostostar.


Svenskar är de som ligger på första plats med högst konsumtion av hårdostar med 13 kg per person per år.
Den totala ostkonsumtionen per person och år ser ut så här i Europa:
Grekland 29 kg (Fetaosten bidrar)
Frankrike 25 kg
Danmark 23 kg
Tyskland 22 kg
Italien 20 kg
Finland 19 kg
Sverige 18 kg

 

Monica har uppklyft våra hjärtan till ostarnas himmelrike. Nöjda åhörare tackade Monica.
Rolf Nielsen

 

 

Gravar och stora stenar

 

Här kommer ett litet utflyktstips till er som tycker om vår allra tidigaste historia. Undertecknad och Anita Ockborn gjorde ett tidigt vårbesök till Gillhög, Kävlinge kommun.

 

 

Gillhögs gånggrift är ett av Skandinaviens äldsta bevarade byggnadsverk. Gånggrift är en stenkammar-grav eller megalitgrav (av grekiskans mega - stor, och lithos - sten.)

 

De byggdes i perioden 4200 - 1800 f.Kr. (yngre stenåldern) av jordbrukande och boskapsskötande människor.

 

 

Gillhög är en av Skånes bäst bevarade gånggrifter. Den finns strax bortom Center Syd, ca 2 km på vägen mot Barsebäcks hamn, vänster sida nära vägen. Högen har ett dominerande läge vid Öresund och från platsen ser man Malmö, Köpenhamn och Landskrona.

 

 

En sådan här gånggrift användes till mer än en begravning. Genom den långa gången kommer man in i en gravkammare som är nästan 6 meter lång. I mitten är det ståhöjd för de allra flesta.

 

 

Det finns omkring 17000 megalitgravar i norra och västra Europa. De äldsta byggdes i Bretagne omkring år 4800 f. Kr. Ett land med många megalitgravar är Danmark.

 

En megalitgrav har en stenbyggd kammare. Taket består av ett eller flera stenblock. Oftast är stenkammaren täkt av en jordhög eller ett stenröse. Trots stenåldersfolkets brist på moderna lyftkranar så klarade de av att hantera block på mer än 25 ton. I Frankrike och Irland så stora som 90 ton och allra värst i södra Spanien med block upp till 300 ton.

Bo Lilja

 

Kvärk - torpen som försvann

 

Kulturlandskapsgruppen har många projekt att arbeta med. Ett av dem är att kartägga och beskriva torpen i Kvärk (läs före detta torp - finns inte så mycket kvar fysiskt men historien och historierna runt dessa torp är desto mer spännande).

 

En dag innan sommaren var delar av kulturlandskaps-

gruppen ute i Kvärk och "vände på varje sten" för att konkret få en bild av torpens storlek, läge, var eldstaden stod, brunn... En liten omväxling mot att studera äldre kartor, foton och berättelser.

 

Det alla slogs av var hur snabbt torpen "försvunnit" och hur lite som återstår. Där flera torp hyst både liv och verksamheter bara ett antal decennier tidigare.

 

 

 

 

Våra kulturtidskrifter

 

Här finner du artiklar i pdf-format från våra tidskrifter.

 

Nr 1 från 2009:

 

Hela tidskriften som pdf i 2 delar.

 

Del 1

Del 2

 

Ingående artiklar

 

Villa Ljusdal

Nils Nilsson och gengastaxin i Konga

Röstånga Gästgivaregård

Jällabjär

Året är 1915

Skånes blomsterkung Nils Lilja

Anekdoter från Röstånga

En lycklig separation?

 

Nr 1 från 2010:

 

Konstnären Per Gummeson1858-1928

 

Om bina i Röstånga

 

Fridhem i Ask

 

Äktenskapsrådgivning i Röstånga

 

En aprildag vid Lilla Bäljaneå

 

Stora Hjortaröds mölla vid Lilla Bäljaneå

 

Röstånga idrottssällskap – 80 år

 

Röstånga-krönika

 

Varje kyrkbygge kräver minst ett människoliv

 

Kulturtidskrift för Röstångabygdens Kulturförening Nr 1, 2010. Årgång 2

 

Nr 2 från 2010:

 

Dahlian och Rudbeckian

 

Från Röstånga Gästis till konsul Olsson

 

Inlandsvägen genom Röstånga

 

Några bebyggelser i Röstånga gamla sockenområde

 

Torpvandring med Kulturlandskapsgruppen

 

Teatergruppen Tibbe 25 år

 

Karl Pettersson, "Kalle P"

 

Nr 1 från 2011:

 

Blinkarpshemmet

 

Stigar, vägar och broar i Röstångabygden

 

Från smedja till båtvarv

 

Urds gåva

 

Krono Skatte Rusthållet Dufweskog i Röstånga socken

 

Från Godtemplarhuset till Röstånga Bygdegård

 

Vem var "skomagaren" i Härsnäs?

 

Ett "sorgligt" 50-årsminne

 

Nr 2 från 2011:

 

Ett gammalt handelshus i byn

 

Från torpruin till levnadsöde

 

Järnvägen i Röstånga

 

Mina Röstångabilder från 40-talet

 

När världen skulle förgås

 

Kamp i Röstångabygden

 

Om Odensjön

 

Vad jag minns av min "ljuva ungdom"

 

Västergårds kalvhage

 

En trogen konstnärsgäst

 

Nr 1 från 2012:

 

Den stora kulturdialogen

 

Kulturväxter med "djupa rötter".

 

BISTRÖ - för bygden i tiden

 

Gamla tider i Röstånga, misär eller idyll?

 

Röstånga – en skidort med anor

 

Lena Jenny Malmsjö

 

”Min ljuva ungdomstid” del2

 

Från antikviteternas underbara värld.

 

Nr 2 från 2012:

 

1:a sidan

 

“Min ljuva ungdomstid” Del 3

 

Röstånga Sommarland

 

En kulturträdgård mitt i byn.

 

Brev från Karin Björklund till föräldrarna

 

Kaolinet

 

Häradsvägar

 

Fricks spettkaksbageri

 

Carl Risberg

 

Jorden runt med ritstift

 

Nr 1 från 2013:

 

1:a sidan

 

Kraften i vattnet

 

Blinkarps sanatorium

 

Några glimtar från folklivet i det gamla Ask

 

Hanna Danielsson

 

En torphistoria

 

Närkontakt med bygdens arkeologi

 

Scoutminnen

 

Bockastenen

 

Gottfrid Olsson – Röstångakonstnären

 

Nr 2 från 2013:

 

1:a sidan

 

Minnen från Risbergs smedja

 

Ett gammalt hus i Härsnäs

 

Borrkärnan från Odensjön - Från arktisk tundra till skogslandskapets tidiga utveckling.

 

Röstångabygdens kulturförening 5 år

 

Giftmordsdrama i Röstånga för mer än 280 år sedan

 

Röstångas vackraste trädgård

 

Kulturlandskapet - en studiecirkel vid Röstångabygdens kulturförening.

 

Nils Palmquist – Palmquists Elektriska

 

Rusthåll och indelta soldater i vår bygd

 

Kjell Nilssons Röstångabilder

 

Nr 1 från 2014:

 

Riksdagsmannen "Hasse" Petersson
 

En vädur, vad är det?
 

Tandemtrampande tonårstöser.
 

Björkhäll
 

När Greta Garbo gästade Gästis
 

Alexander - Yrke: Fotbollspelare
 

Ett svårt supervalår?
 

Röstånga friluftsbad 50 år.
 

Göingeboken
 

Omnibussen

 

Nr 2 för år 2014:

 

En av Sveriges äldsta Morgan-bilar
 

Hovpredikanten Per Schytténs levnadsöde
 

Röstångabygdens textilkonst
 

Ordningsstadga för Röstånga Municipalsamhälle
 

Jöns Hallenborg 1817 - 1899
 

Maria von Platen 1871 - 1959
 

Julavaga
 

Årets kulturpristagare
 

Ett fotografi av Maria Smedberg

Konga föreläsningsförening - 60 år

 

I nummer 1 för år 2015 kan du läsa om följande:

 

Röstånga Röda Korskrets

 

Änglahunden och Ask marknad

 

Sven D Sonesson, 1909 – 1983

 

Billingeminnen

 

Mjölkhanteringen i Röstånga

 

Bryggerier i Röstånga

 

Edvin Persson - en Härsnäsprofil

 

I nummer 2 för år 2015 kan du läsa om följande:

 

Röstångabygden i snapphanetiden

 

Donationsskulpturerna

 

Målaremästare Franke - en Röstångaprofil

 

År 1927

 

Svarta frun på Knutstorp

 

Bordtennis i Röstånga åren 1955 - 1962

 

Statsministermöte i Röstånga

 

Alla dessa konstnärer

 

Riksspelmannen Per J Berndtsson

 

Mina minnen från Metropol

 

I nummer 1 för år 2016 kan du läsa om följande:

 

Lin och gamla brytestugor i Röstångabygden

 

Susanne Jardeback, konstnär

 

Villa Solbacken, Röstånga

 

Läslustan på Röstånga bibliotek

 

Stockamöllans Industrimuseum

 

Tankar kring några träd

 

Vagnmakarelärlingen ifrån Röstånga som fick världen till sitt arbetsfält

 

Föjers fotoateljé

 

Ethel Eliasson jubilerar

 

Vart tog golfbyxan vägen?

 

Kongaö säteri och Jarl Kulle

 

En klassresa

 

Ett skolfoto berättar

 

 

Fler och fler besök på vår Hemsida rbkultur.se

 

Under år 2014 besöktes hemsidan 19793 gånger och det tittades på 48071 sidor. I snitt blir det 54 besökare varje dag under året och att det lästes 131 sidor varje dag under de besöken.

 

Under år 2013 besöktes hemsidan 15063 gånger och det tittades på 43438 sidor. I snitt blir det 41 besökare varje dag under året och att det lästes 119 sidor varje dag under de besöken.

 

Under år 2012 besöktes hemsidan utav 11347 besökare och de tittade på 26298 sidor. I snitt blir det 31 besökare varje dag under året och att det lästes 71 sidor under de besöken.

 

Under år 2011 besöktes hemsidan utav 8462 besökare och de tittade på 19889 sidor. I snitt blir det 23 besökare varje dag under året och att det lästes 54 sidor under de besöken.

 

 

    

 

Alla hälsas varmt välkomna till vårens olika arrangemang. Markera redan nu i din kalender.


Söndagen den 21 maj kl. 09.30-16

Vårutflykt

 

Tirups Örtagård

 

 

Program:
Guidad visning kl. 11.00-11.30, därefter tid för lunch och möjlighet att handla i plantskolan eller butiken. Lunch eller fika kan köpas i caféet, eller så äts egen medhavd lunch i trädgården.
 
På hemvägen stannar vi till på Trumpetarbostället i Hissbro by/Billinge ca kl. 14 där vi visas runt, fikar och har möjlighet att köpa alster från gården.
 
Läs gärna mer om Tirups Örtagård på www.tirupsortagard.se och Trumpetarbostället på www.trumpetarbostallet.se.
 
Resfakta:
Samling på parkeringen mellan Gästis och ICA kl. 09.30 för samåkning.

 

--------------

 

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe o hembakat på samtliga föredrag. Vårutflykten kostar 100 kr för alla, medan årsmötet är kostnadsfritt för alla.

 

 

Bodil Jönsson delar sina kloka tankar om tid, med oss

 

Bodil kallade sitt föredrag TID FÖR DET MENINGSFULLA.

 

 

Flera av oss känner Bodil sedan hon medverkade i FRÅGA LUND som en av de kloka som gav oss svar och råd på klurigheter i vår värld.

 

Jag (Rolf Nielsen som skriver detta) känner henne som en mycket intressant och inspirerande författare (flera böcker om tid …) som inte lämnar läsaren oberörd.

Hennes tankar, som hon delar med sig av till läsaren, väcker flera nya egna tankar.

 

Drottning Kristina på sin tid hade en egen lärare, rådgivare och filosof i fransmannen Descartes.

”Jag tänker, alltså finns jag”  sa han och det blev hans valspråk (Cogito, ergo sum). Min nutida motsvarighet heter Bodil Jönsson och kommer från Dalby.

 

Ni har väl som jag hört även kloka personer säga ”Dygnet borde ha fler timmar”. Det är både oklokt och osmart att resonera så. Dygnet har 24 timmar. Det kommer alltid att vara så. Ingen kommer att uppfinna fler timmar på ett dygn. Dessutom är det rättvist. Ingen människa har fler än 24 timmar på ett dygn.

 

Däremot är det så att vi kan påverka vad vi gör av våra 24 timmar. Vi kan prioritera oro och ältande, eller så tar vi ansvar för de prioriteringar vi gör.

 

Vi tjänar en massa tid på att inse att när vi säger nej till någonting, så tar vi ansvar för att säga ja till någonting annat.

 

För att kunna prioritera behöver en del av oss lägga tid på att lära känna oss själva så att vi kan ta ansvar för de behov vi har så vi får tid över för det meningsfulla.

 

 

Vad är tid?

Om ingen frågar vet vi förstås alla vad tid är.

Men om vi måste förklara – då är frågan inte så lätt att besvara. Googla på tidsbegrepp så får ni en massa svar.

 

Tideräkningen är olika.

Tideräkningen börjar vid olika tidpunkter utifrån vad som styrt det vi börjar räkna tiden från. Kalendrarna som vi utgår ifrån är därmed heller inte lika. Och uppfattningen om tidsmätningens vikt och betydelse är också olika, beroende på vem du frågar.

 

Vi kan definiera en sekund som ett stort tal på antalet svängningar i ämnet Cesium 133.

Men hade mänskligheten svårt att klara sig innan urverket uppfanns? Inte alls.

När solen passerade dasstaket var det lunch, när en stubbskugga var en fot lång, var det middagsdags.

Somliga ser tiden som en rörelse ständigt framåtriktad, andra ser tiden som en rörelse i cirklar.

Bodil menar att vi inte behöver ta hand om tiden – den sköter sig själv oavsett hur vi förhåller oss till tidens gång.

 

Så vad är då tid?

På 1500-talet löste biskop Oldman gåtan. Han var en ytterst punktlig engelsman. Lunch klockan 11.00, middag kl 17.00. Varje gång det började suga i magen ställde han därför sitt matsalsur på prick klockan 11.00 eller prick klockan 17.00.

Åt sånt ler vi idag, men vari ligger felet. Varför låtsa klockan styra över livet, varför inte låta livet styra över klockan.

Idag lever vi snabbt.

Vi äter i steget och umgås i hål i kalendern.

 

 

 

Första världskriget -
100 år av analys och eftertanke


 

Så kommer då den ena boken efter den andra om första värdskriget på våra bokdiskar och krigets orsaker och utveckling kommer att analyseras och diskuteras på nytt. Kriget var ohyggligt omfattande och kostade oerhört många människoliv och därtill kommer alla de som skadades och lemlästades för resten av livet. Genom vittnesmål och ny dokumentation kommer också den enskilde soldatens situation att mer ingående beskrivas. För den enskilda människan, oavsett om man tagits ut till soldat för hundra år sedan eller nu bor i en liten by som Röstånga, är det oerhört svårt att förstå hur konflikter kan eskalera till krig som skördar miljontals männiors liv. Det är då en oerhörd förmån att få bli guidad genom detta så komplicerade krig av Marco Smedberg, välkänd krigshistoriker och därtill Röstångabo. Marco Smedberg var först ut med sitt översiktsverk, ”Första världskriget”, som säkert kommer att bli ett standardverk och som beskriver krigets hela händelseförlopp. Att både intresse och förväntningar vara stora denna kväll var lätt att avläsa då lokalen på Midgård i Röstånga var fylld till sista plats.

 


Baserat på 40 bilder bjöd Marco Smedberg oss på en synnerligen saklig resa genom hela kriget från ”startskottet” i Sarajevo 1914 till krigsslutet 1918. ”Krig är lätt att starta men svårt att stoppa” var en inledande kommentar från Marco och att mordet på tronarvingen i Österrike- Ungern av en serbisk nationalist ensam skulle vara orsaken till krigsutbrotten är föga troligt. Vi fick förstå att här fanns en gammal konflikt mellan Frankrike och Tyskland sedan kriget 1870-71, här fanns i flera länder en växande nationalism som inte minst kom till uttryck i kampen om kolonier i Afrika och Asien (”solen går aldrig ner i det Brittiska imperiet”), här skedde upprustning och genom allmän värnplikt kunde många soldater mobiliseras, man skapade allianser för att inte stå ensam om konflikt skulle utbryta och inte minst konflikter på Balkan hade skapat spänningar mellan Serbien och Österrike- Ungern. Kriget kom i långa stycken att karaktäriseras av teknologisk utveckling och redan innan kriget började hade man tagit med anläggning av järnväg i krigsplaneringen. Men snart lärde man sig att fronten kunde flyttas snabbt i början men så småningom stelnade den till i ett dödläge och som även vi åhörare känner igen från beskrivningarna från västfronten. Försök att bryta dödläget med stridsgaser visade sig vara ett tveeggat svärd och föga framgångsrikt. Man experimenterade med stridsvagnar som i början rörde sig med en hastighet ”som en gräsklippare”, men som utvecklades mot god funktionalitet under kriget. I luften var man mest uppe för att spana in på fiendens område. Tyskarna började också med luftskepp som dock kom att ersättas av stora bombplan som kunde ta tung last.


Vi blev också påminda om ubåtskriget där tyskarna genom att sänka handelsskepp på väg mot Storbritannien var nära att knäcka britterna 1917. Det året utbröt revolutionen i Ryssland vilket medförde att tyskarna snabbt kunde flytta trupp till västfronten. Amerika hade emellertid gått med i kriget och landsatt 2 miljoner man i Frankrike och krigslyckan vände i takt med att anfallskraften gick ur den tyska armén. Att det verkligen också var ett krig långt utanför Europas gränser fick vi beskrivet av Marco då han berättade om pakten mellan Tyskland och det Osmanska riket. Ett mål här var att bl.a.kontrollera trafiken genom Suezkanalen. Här kunde man dock inte rå på de brittiska försvarskrafterna och britterna var också framgångsrika i kriget i Mesopotamien (nuvarande Irak) och också i Syrien och Palestina och enligt Marco Smedberg lever effekterna av första världskriget kvar än idag i de konflikter som finns i området. Krigsslutet fick också stora konsekvenser för det framtida Europa då ansvaret för den tyska kapitulationen ansågs ligga hos politikerna och inte den militära ledningen. Denna uppfattning kom att bilda grunden till den s.k. dolkstötslegenden som innebar att det var socialdemokraterna i Berlin som fattade stilleståndsbeslutet över huvudet på den i ”fält obesegrade tyska armén”. Detta kom senare att utnyttjas i den nazistiska propagandan och tillsammans med nya gränsdragningar och villkor i fredsfördraget skapa underlag för konflikter som övergick i det andra världskriget. Enligt Marco Smedberg hade dock den tyske generalen Ludendorff konstaterat före krigsslutet ”att centralmakterna inte längre kunde vinna kriget” och att dolkstötslegenden var just enbart en legend.

 


De bilder och ögonvittnesskildringar som Marco förmedlade skapade en gripande närhet såväl till de enskilda sodaternas situation som till det oändliga lidande som civila människor utsattes för. Den mycket sakkunniga och sakliga framställningen av kriget men också närheten till den enskilda soldatens och människans situation var en stor styrka i Marco Smedbergs referat av sin förnämliga bok, Första världskriget. Efteråt följde frågestund från såväl krigshistoriskt intresserade som de som bara undrade över vilka lärdomar man dragit av kriget.

 


Det blev synnerligen trångt kring de efterföljande kaffeborden, nära nog ett rekord för Kulturföreningens arrangemang. Diskussionens vågor gick höga vilket dock inte hindrade Kulturföreningen att genomföra det traditionella lotteriet och alla närvarande hade full fokus på sina lotter och gick inte miste om något från det rika vinstbordet.

Gunnar Andersson


Byggnadsvård och äldre hantverksteknik


Vad är en timmerhake? Ja den frågan fick Olof Andersson besvara innan han ens hunnit presentera sig själv inför kvällens möte på Midgård i Röstånga. Olof är hantverksmästare och byggnadsvårdare och passande nog driver han en egen byggnadsvårdsfirma med just namnet ”Timmerhaken”.


Nyttan av att ha en timmerhake och många andra ålderdomliga verktyg vid stocktimring fick vi rikligen lära oss en hel del om under kvällens föredrag. Men det kom inte bara att handla om ålderdomlig byggteknik utan också om byggteknikens professionalism och en gränslös hängivenhet till gammal byggtekniken och kulturarv.

 


Det illdåd som resulterade i att en av de få bevarade träkyrkorna i Sverige, Stora Råda kyrka, brann upp 2001, blev också startskottet till ett av de mest ambitiösa återuppbyggnadsprojekt som någonsin genomförts. Södra Råda kyrka byggdes i början av 1300-talet men vapenhuset tillbyggdes långt senare under 1600-talet.

 


Stora Råda kyrka som den såg ut på 1600-talet.


Det kanske mest slående med kyrkan är de oerhört uppseendeväckande målningar som täcker både väggar och tak. Målningarna i koret, som utförts av okända konstnärer är daterade till 1323 medan målningarna i långhuset är från1490 talet och utförda av en konstnär med namnet Amund. Nedanstående bild visar det av målningar översållade kyrkorummet med koret längst in.




Med denna raserade kulturskatt som bakgrund är det inte svårt att förstå att Riksantikvarieämbetet förordade att kyrkan skulle återuppbyggas och med hjälp av stiftelser för finansiering startade detta minst sagt spektakulära projekt. En projektgrupp bildades där akademiker från Göteborgs Universitet tillsammans med ett antal utvalda synnerligen erfarna yrkesutövare inom byggnadsvård, däribland Olof Andersson, fick till uppgift att dels ta fram de ursprungliga byggmetoderna då kyrkan en gång byggdes, dels återuppbygga 1300-talskyrkan i sitt ursprungliga skick, alltså utan vapenhus.

 

Olof tog nu oss med på en spännande resa där man vid de arkeologiska förundersökningarna konstaterade att det på kyrkans plats tidigare legat en stavkyrka, att kyrkan hade lyfts och fått ny stengrund och syllar i början av 1900-talet och att den nya grunden och de nya syllarna efter branden kom på plats 2007. Vi fick nu lära oss hur viktigt det var att välja rätt fura att arbeta med och att varje fura fick ett identitetsnummer till vilket fanns en miljöbeskrivning av den plats den vuxit på. En del av återuppbyggnaden skedde helt enligt gamla avverkningsmetoder där man också med oxar drog ut timmerstockarna från skogen. Olof visade bilder på huggyxor och skrädyxor och han berättade om bilningstekniken och hur man via historisk dokumentation kunde jämföra den använda tekniken med den ursprungliga 1300-talstekniken. Han beskrev hur man borrade med s.k. skednavare för att sedan i dessa hål fixera stockarna vid varandra med dymlingar (grova träpluggar). För att göra arbetet ännu mer autentiskt med den ursprungliga tekniken hade man låtit gjuta en yxa efter en ursprunglig modell funnen i Lödöse.

 


En yxa av järn, med lång holk och bred egg.
Fynd från Gamla Lödöse.


Olof berättade vidare om hur arbetet fortskred och hur viktigt det var att hela tiden samla kunskap kring den ursprungliga byggtekniken och hela tiden genomföra processen steg för steg med utprovning, förfining och utvärdering. Då forskning och tillämpning skall hålla jämna steg med varandra innebär detta också att det tar lång tid att genomföra ett sådant åretuppbyggnadsprojekt som det med Stora Råda kyrka. För att slutprodukten sedan skall få det avsedda kulturvärdet har det hela tiden varit viktigt att arbeta enligt den medeltida byggprocessen och också använda autentiska verktyg och metoder från den tiden. Att det uppstår problematiska situationer under processens gång är helt naturligt och då har det varit viktigt att också göra studiebesök till andra kyrkor för att få idéer om hur man med de gamla verktygen kan få fram det mest genuina resultatet.

 

Många frågor från åhörarna.


Efter föredraget visade Olof ett antal medhavda verktyg bl.a. yxor och när nyfikenheten väl stillat sig väntade kaffe med hembakat, lotteri med fina vinster och mycken diskussion kring det som vi fått lära om återuppbyggnaden av medeltidskyrkan Stora Råda på gränsen mellan Värmland och Västergötland.

 


 

För den som vill veta mer om behuggningsteknik hänvisas till bifogat dokument.

 

Behuggningsteknik av Olof Andersson

 

Gunnar Andersson

 


 

Vårutflykt till Billingemölla

 

Röstångabygdens Kulturförening arrangerar ända sedan föreningen bildades en årlig vårutflykt. Enligt traditionen skall den ske i lövsprickningen men årets tidiga ”sommarvärme” gjorde att utflykten blev lite ur takt med vårens tidiga ankomst. Årets utfärd gick till Billingemölla och ingen kunde väl önska sig ett bättre mottagande. I ena vädersträcket gol en gök och i det andra sjöng vårens första näktergal.

 


De nyutslagna vårblommorna väckte deltagarnas intresse.

 

Natten och morgonen hade varit regnig och mark och växtlighet var fortfarande våta, men luften var ljum och ur lövskogen trängde allehanda fågelsånger fram liksom för att understryka för den månghövdade skaran att nu är ”lyssnandets” tid inne. Här sjöng svarthättan, som startar lite strävt men som avslutar i de finaste flöjttoner, här fanns koltrasten och flugsnapparen och den lilla gärdsmygen, som för sin storlek har en imponerande ”röststyrka”. På den friska mullrika marken längs vägen ner mot Rönneå fann vi buskstjärnblomma, gulplister och alldeles nyutslagen humleblomster. Vi fann också den aromatiskt doftande jordrevan, som är nära släkt med kattmyntan och lite längre från vägen den ljusröda vätterosen, som parasiterar på hasselns rötter.

 


Georg Welin förbereder sin berättelse om verksamheten vid Billingemölla.

 

Under kaffepausen, nära resterna av den gamla fabriksanläggningen intill ån berättade Georg Welin om den verksamhet som en gång fanns här. Redan i mitten av 1800-talet byggdes här en vattenmölla, och i början av 1900 talet startade en tråddragningsfabrik på platsen. Vi fick reda på hur det gick till att få tråden utdragen till olika dimensioner för att sedan transporteras vidare för trådspiktillverkning. För att få tillräckligt med kraft till anläggningen dämde fabrikören upp ån till en högre än tillåten nivå vilket fick betesängar uppströms att bli översvämmade. Fabrikören ålades att återställa nivån och detta skedde genom att helt enkelt spränga bort en del i fördämningen. Detta tilltag kan beskådas än idag och är en stor utmaning för den kanotist som dristar sig till att passera genom ”hålet” i dämmet. På pedagogiska skisser kunde Georg få oss att förstå hur minst sagt imponerande anläggningen en gång varit och vilka moment i arbetsgången som kunde knytas till de olika husen. Idag finns endast grundmurarna kvar efter fabriken och kring murresterna uppenbarade sig en forsärla som inte längre är så ovanlig och som sannolikt har sin boplats i någon murspricka nära vattnet.

 


Här vid resterna av den gamla fabriken häckar forsärlan.

 

Efter pausen och en liten regnskur fortsatte vi att botanisera nu på den östra sidan av Rönneå. Här, vid foten av den skogsbeklädda sluttningen och ner mot ån växte några Sankt Pers nycklar, storrams och ramslök som bredde ut sig i väldoftande mattor. Vi roade oss också med att notera att Linné döpte stinknävan (som rikligt förekom i området) till Geranium robertianum efter namnet på en samtida forskare, Robert, som Linné var mindre road av och att Linné rekommenderade, efter egen erfarenhet, att inta kirskål (Aegopodium podagraria) mot gikt (podager =gikt).


Så kunde vi summera att årets utflykt varit både lärorik och njutbar.


Gunnar Andersson och Stig Pettersson (foto).

 

 

Bilder från vårt 5-årsjubileum finns i vårt galleri.

 

Klicka här

 

5-års jubileum

5-års jubileum

5-års jubileum

5-års jubileum  


 

 

 

Tidigare artiklar

 

Lilla Bäljaneå - ryggraden i Kulturföreningens cirkelverksamhet

 

Curaçao – en ö utan tidspress

 

Träden i trädgården

 

Carling Family – en mix av musik och varieté

 

”Ack, svenska folk!”

 

Glader- ett namn som förpliktar

 

Höstfärger i våra trädgårdar

 

Knutstorps borg och Tycho Brahe

 

”Stenhård” underhållning vid föreningens årsmöte.

 

Från arktisk tundra till skogslandskapets tidiga utveckling.

 

Runt Sydamerikas sydspets med Siv och Anders Arvelid

 

Efter 5 år stiger nu Lennart "lite åt sidan" och lämnar ordförandeposten.

 

Insekternas skafferi

 

Närkontakt med bygdens arkeologi

 

Välkänd TV- profil på Midgård i Röstånga

 

”Tre herdar” på Midgård i Röstånga

 

Inte bara slum!

 

”Skånsk blanning” på Midgård

 

Inte bara safari i Uganda

 

Christer Lundh och Skånska kören på Midgård

 

Rapport både lokalt och rikstäckande

 

Kulturföreningen besökte Uppåkra

 

Vårkonsert

 

Längtan och resor i österled

 

Kultur som förenar och inspirerar

 

Underhållning på Midgård

 

Nationalparkskväll på Midgård i Röstånga

 

Vårvandring i lövsprickningen

 

Torpinventeringen påbörjad

 

Trädgårdsvandring i regn och rusk

 

Från antikviteternas underbara värld

 

Stora Hjortaröds mölla

 

Kilimanjaro och nationalparker på Gunnar Olins afrikanska meny.

 

Sydkorea - morgonrodnadens land

 

Härsnäs på 40-talet.

 

Kjell Berlin, en fängslande Röstångapolis?

 

Harriette och Stina bjöd på en förtjusande kväll.

 

Vem var Nils Ludvig

 

Att lära känna sina rötter

 

Bo Danielsson - en ynglings minnen från Röstånga.

 

Människans behov av föda har omdanat det Skånska landskapet under 6000 år

 

LAN-party på Hasselbacken

 

Invigningen av Hasselbacken den 8 nov 2009

 

Julmarknaden 2009

 

Edelweis tavlor finns att beskåda på Hasselbacken

 

En sann torphistoria på Midgård

 

Honung, är det bara en biprodukt?

 

Medlemsmöte på Hasselbacken där även Georg Welin "tog ton".

 

Blommornas dag 14 juni

 

En spelmans saga

 

Diverse notiser

 

Rapport från vårt idémöte på Midgård

 

Per Gummeson - Röstångas store konstnär

 

Några kulturgrupper har börjat sitt arbete

 

Historiska kartor

 

Nilla van der Crussen

 

Kultur - vad är det för något?

 

Litteratur skriven om bygden och dess invånare

 

 

 

Copyright 2008 Kulturföreningen
  Till arkivet - alfabetiskt register

Start

Kulturnyheter

Verksamheten

Arkivet

Om föreningen

Kontakt