Tillsammans skapar vi RöstångaBygdens kulturutbud!

Om Kulturföreningen

RöstångaBygdens Kulturförening:

 

  • är en ideell förening som är öppen för alla
  • vill nå alla åldrar genom olika aktiviteter
  • tycker att kultur är något som innefattar väldigt mycket
  • vill arbeta för att vi ska få en fördjupad kännedom om vår bygd
  • vill att vi hjälps åt och skapar kulturaktiviteter, kulturutbyten och kultur- möten
  • vill tillsammans med andra föreningar stimulera och bidra till ett rikt och varierat kulturliv i RöstångaBygden

Vill du bli medlem

Medlemskap i föreningen kostar 100 kr per år. Du blir medlem på dina egna villkor. Vill du vara med och påverka, driva fram det som du allra mest önskar dig ska ske inom det kulturella området i vår bygd - var varmt välkommen.

 

Vill du enbart vara med och deltaga genom att lyssna, att se, att uppleva m.m. - var varmt välkommen på de olika arrangemangen. Naturligtvis ska du ge förslag på sådant som du är intresserad av. Ditt intresse delas säkert av andra.

 

Som medlem stöder du den ideella verksamheten och varje krona är viktig för att skapa ett varierat kulturutbud i bygden.

 

Betala in medlemsavgiften till följande bankgironummer:
343-5344

(RöstångaBygdens Kultur-
förening)


Glöm inte att skriva ditt namn och gärna e-postadress och telefonnummer. Kan skrivas som ett meddelande då du betalar.
 

Gåvor är naturligtvis även välkomna, så även sponsring från företag. Vill du att pengarna ska användas till ett visst ändamål, berätta detta.

 

e-post:

 

 

Årsmöte 2016


Den 17 mars avhöll föreningen sitt årsmöte.


Lennart Lundberg valdes att leda årsmötesförhandlingarna. Dessa avklarades snabbt, och efter bland annat diverse val till ny styrelse samt beslut om bokslut och verksamhetsberättelse, övergick kvällen till ett föredrag av Rolf Nielsen, omvald ordförande för 2016.


Rolf berättade och visade bilder från en av sina polarfärder – Svalbard.


Svalbard omnämns i Isländska skrifter redan 1194 ”Svalbardi funndi”. Svalbard betyder landet med kyliga kuster. Willem Barents läser skrifterna 1594  och deltar sedan – på holländska statens uppdrag – som lots på tre av landets fyra färder norrut i syfte att finna sjövägen Nordostpassagen. Under Barents tredje resa norrut, upptäcker han år 1596 Björnön och något senare Spetsbergen (landet med de spetsiga bergen).  Spetsbergen ingår som en (och den största) ön i ögruppen Svalbard.


Svalbard är ett högarktiskt örike på 63 000 kvadratkilometer, det vill säga att ögruppen är en och en halv gång större än Danmark. Efter Versaillesfreden 1920 sattes ögruppen under norsk förvaltning. Ett traktat – Svalbardstraktatet – upprättades och undertecknade stater har rätt till näringsfång och vistelse på Svalbard utan visum.


De första 300 åren var en fångstperiod. Ett engelskt bolag skaffade sig monopol på valfångst. Först var det dock valrossjakt och sedan valjakt. Engelska och holländska jaktbolag (baskiska valfångare anlitades) kom ofta i strid med varandra om konkurrensen om valfångst och de bästa fångstplatserna. Många namn på Spetsbergen vittnar om holländarnas intresse för ögruppen: Amsterdamön, Smeerenburg , Barentsburg. Under 1700-talet var det en rysk fångstperiod då pomorer anlitades som som fångstmän. Från mitten på 1800-talet var det en norsk fångstperiod med ensamma fångstmän som årsvis bodde i hyddor utmed Svalbardkusterna. Det jagade viltet; valross, val, svalbardsren, polarräv och isbjörn jagades till nära utrotning. Viltet är idag fredat genom jaktförbud.

 


Mineralbrytning – främst stenkol – inleddes från 1860. Kol bryts än idag, men är i avtagande och flera (6) av centralorten Longyearbyens 7 kolgruvor är numera nedlagda. Kol bryts vid den ryska bosättningen Barentsburg och vid den för detta svenska kolgruvan Sveagruvan (numera norsk). Många svenska polarexpeditioner har genomförts till och på Svalbard, liksom många försök att nå Nordpolen med utgångspunkt från Spetsbergen – Andrées luftfärd med ballongen Örnen, Amundsens och Nobiles luftskeppsfärder med farkosterna Norge och Italia (1924 och 1926). Andrées luftfärd liksom Nobiles slutade med kraschlandning på polarisen.


Idag bor det fler utlänningar än norrmän på Svalbard. Det är bara Ryssland som förutom Norge bedriver verksamhet på Svalbard. De bofasta finns i Longyearbyen – grundad 1906 – Barensburg och i forskarbyn Ny Ålesund.


Över hälften av Svalbards yta är idag fredat som nationalparker och naturreservat.


Longyearbyen är centralort och administrativt centrum. Här finns världens nordligaste universitet, ett fantastiskt polarmuseum, en fröartbank och en mycket avancerad klimatforskning m.m. Flygplatsen anlades 1974.

 

Rolf Nielsen

 

 

Skillingtryck

 

Torsdagen den 18 februari gästades föreningen av Maria Jönson, kantor och kyrkomusiker från Stehag.
Maria tog oss med på en musikalisk resa tillsammans med skillingtryck och berättelser om dessa intressanta nedtecknade visor.


Vad är ett skillingtryck?
Det är sedelärande berättelser om livets olika prövningar, sjukdomar, svek och försmådd kärlek, men också glädjefyllda berättelser om lycka och sann kärlek. Berättelserna framfördes ofta sjungandes (muntligt överförda), men texterna nedtecknades och gavs ut i tryckt format.


Skillingtryck gavs främst ut under 1800-talet och kostade då 1-2 skilling per tryckt blad, därav namnet.

 


I Sverige fanns skillingmynt under tiden 1550 -1855, och 1776 stadgades att varje riksdaler skulle fördelas i 48 skillingar.


Det finns ca 25 000 svenska skillingtryck som är kända och de allra äldsta är från 1500-talet. Genren upphörde vid tiden för första världskriget.


Skillingtryck sjungs fortfarande av bland annat Maria, men också exempelvis Maritza Horn, och på sin tid Lennart Kjellgren och Gunnel Nilsson i Malmö-TV:s Bialitt – ett skånskt underhållningsprogram på 1960-talet.

 

Rolf Nielsen

 

 

Färden till Tindouf

 

Torsdagen den 21 januari gästades föreningen av Bengt ”Pim” Lundqvist som inlevelsefullt delade med sig av sina upplevelser med stöd av korta filmavsnitt och ett engagerat berättande.
 
Ett flertal inskaffade, begagnade, men reparerade ambulanser skulle levereras till ett läger i Algeriet för flyktingar från Västsahara.
 
Vi fick följa hans och de andra ideella chauörernas äventyrliga färd till byn Tindouf - en färd på mer eller mindre bra vägar i 500 mil - dit ambulanserna skulle levereras.

 


Ambulanserna var en gåva från välgörenhets-organisationen Emmaus till ett folk i flykt, fördrivna från sitt hemland på grund av en meningslös och svårförstådd konflikt.
 
Färden dit var lång; genom Europa via Tyskland, Frankrike och Spanien före överskeppningen till Algeriet, och sedan med algerisk poliseskort till Tindouf och de tacksamma mottagarna i flyktinglägret.


Vi blev alla mycket berörda av de ideella arbetsinsatserna under en lång, inte helt riskfri, och tröttande fordonstransport. Vi förstår att det blev ett starkt minne för livet och en glädje att kunna göra så konkret nytta för behövande människor i armod.

 

Rolf Nielsen

 

 

Guldmakeri och kärlek

 

Torsdagen den 26 november gästades föreningen av Kristina Backe som berättade, sjöng och spelade om Sophie Brahes liv – för de flesta av oss ett relativt okänt livsöde.


Som vanligt – skulle man kunna säga – har dugliga kvinnor hamnat i skuggan av män. Vi kan och har lärt oss mycket om Tycho Brahe, Sophies bror, men om henne, vars gärning och livshistoria är minst lika intressant som broderns, kan vi betydligt mindre om.


Föredraget var riktigt spännande och förgylldes med Kristinas sånger och gitarrspel.


Sophie hade otur med äktenskap, och ekonomiska bekymmer till råga på allt, men likväl tog hon sig ur besvärligheterna med värdighet och god tro på livet. Hon blev gammal efter den tidens mått.

 


En mycket givande och trevlig kväll som säkert inspirerade många till att vilja lära mer om Sophie Brahe.

 

Bland besökarna kunde vi också glädjas åt en hitrest Venbo med särskilt stort intresse för Tycho och Sophie Brahe. Han kompletterade med en hel del spännande information om en gravöppning som gjorts i syfte att förstå Tycho Brahes dödsorsak. En del har trott att han blev förgiftad, men det betvivlar de som nu undersökt kvarlevorna bättre.

 

Rolf Nielsen

 

 

”När kavalleriet lämnat övningsområdet tog flygarna över”

 

Torsdagen den 29 oktober hade föreningen förmånen att få ta del av ett föredrag av flyghistorikern Sven Scheiderbauer.


Sven är en av landets främsta  flyghistoriker och vad han inte vet om flygets historia och utveckling är det nog få andra som vet något om.


Svens föredrag hos oss handlade om - och på vår begäran  - flygvapnets tid på Ljungbyhedsfältet  och de flygpionjärer som haft fältet som bas,  bland andra Enoch Thulin med sin flygskola. Som elev hos Enoch Thulin fanns flera personer som vi fortfarande minns, och den vi minns bäst är Elsa Andersson.


Elsas flygarliv blev sedermera filmatiserat av Jan Troell i filmen Så vit som en snö.

 


Sven berättade också om de olika flygplan som flygvapnet efter hand skaffade, och som elever utbildades för på Ljungbyhed.


Vi fick lära mycket (så vi knappt kunde hänga med) om många flygplansmodeller och skolchefer och deras olika personligheter, egenheter och smeknamn, samt deras specifika betydelse för utbildningen vid Ljungbyhed. Många anekdoter kryddade föredraget och lockade till skratt.


Svens föredrag slutade med flygskolans avveckling och vi har förstått att ett mycket bra flygfält och en bra utbildning avvecklades alltför hastigt, trots sakkunnigas protester - och med sorg i hjärtat.


En gång i tiden var svenskt flygvapen ett av världens främsta i antalet flygplan i förhållande till landets storlek; det fjärde största i världen. Men det är nu länge sedan.

 

Rolf Nielsen

 

 

”När Evert Taube lockade mig ut på sjön”

berättade Leif Persson om, torsdagen den 24 september, i ett spännande och intressant föredrag på Midgård skola.
 
”Det finns två slags människor som går på sjön; busar och mördare”, sa Leifs mor till honom när han berättade om sina planer. Trots dessa förmaningsord gick Leif Persson till sjöss med fraktfartyget S/S Irene i början på 1950, efter att han fått sin Sjöfartsbok utfärdad av Sjömanshuset i Helsingborg. Kraven var höga för att få sin Sjömansbok; både lämplighets- och nykterhetsintyg, samt smittkoppsvaccination, krävdes.

 

Irene

 

Fartyget, som var ett ångfartyg, seglade från Helsingborg över Skagen och Skottland, förbi Isle of Man till Preston i England, där delar av lasten med kiselsand lossades. Seglatsen tog 7 dygn och vädret var riktigt tufft på Nordsjön, men efter en minst sagt rejäl sjösjuka under denna seglats har Leif aldrig varit sjösjuk.

 

Irene 4


Leif arbetade i maskinrummet som maskinelev för 29 brittiska pund i månaden, varje dag på sjön från klockan 16 till 20, sov till klockan 4 och arbetade därefter från 4 till klockan 8. Mat och logi ombord kostade 1 pund och 5 shilling per månad.
 
Det var en mångkulturell besättning ombord med spanjorer, portugiser, tyskar, svenskar, argentinare och en dansk.
 
Lossningen i Preston tog 7 dygn beroende på den långa kön av båtar som skulle lossa, vilket gav besättningen möjlighet att utforska stadens liv. Efter lossning fortsatte fartyget söderut till Mostyn i Wales där resten av lasten lossades.
 
Från Mostyn gick man till Kongsmoen i Norge för att lasta mer kiselsand, innan man åter seglade till Helsingborg där Leif mönstrade av.
 
S/S Irene var 80 meter lång och 16 meter bred, och slutade sina dagar i Italien där hon höggs upp på ett varv på 80-talet.
 
Vi tackar Leif för hans alltid inlevelsefulla och minnesvärda berättelser om livet förr och nu!

 

Mikael Pehrsson

 

Röstångabygdens Kulturförenings vårresa till Ljungbyheds militärhistoriska museum


Från slutet av 1600-talet har infanterister, dragoner och husarer övat på Ljungby och Bonnarps hedar.
Under senare halvan av 1800-talet var detta en av Europas största exercispaltser. Vid stormötet 1860 deltog två kungar, Karl XV och Fredrik VII, tillsammans med 8000 hästar och 14000 man.

 

Första gången en svensk flög med ett svenskbyggt flygplan var den 16 oktober 1910 då Hjalmar Nyrop lyckades komma i luften på Ljungbyhed
Här förlade Enoch Thulin sin flygskola. Mellan 1915 och 1920 utbildades här 101 aviatörer. Den sista var Elsa Andersson, Sveriges första aviatris.
Flygvapnet har här grundutbildat 5200 militära piloter mellan 1926 och 1998.

 

 

Söndagen den 10 maj gjorde 12 medlemmar ur Röstångabygdens Kulturförening sin vårresa till Ljungbyheds militärhistoriska museum inne på fd flygflottiljens område.

 


I en vacker byggnad – fd husarofficersmässen - från 1860-talet (byggnadsminnesförklarad) är idag iordningsställt ett spännande och intressant museum, som speglar alla militära verksamheter som haft Ljungbyhed som övningsområde (inkl Bonnarps hed).

Våra mycket inspirerade guider, Lennart Andersson och Bill Rosander gav oss intressanta ”historiska bilder”, anekdoter och episoder - dråpliga och roliga - från de personligheter som varit officerare eller annat manskap i försvarets tjänst.

 

 

Vi tackar Lennart och Bill för en utmärkt guidning.
Den medförda kaffekorgen kunde avnjutas i intilliggande underofficersmässan.En mycket trevlig söndagförmiddag.

 

Rolf Nielsen

 

 

I ostarnas värld

 

Torsdagen den 26 mars arrangerade Röstångabygdens kulturförening ännu en trevlig och berikande förläsningskväll på Midgårdsskolan. Kvällens föreläsare var Monica Oldsberg och hon berättade kunnigt och inspirerat om ost till vardag och fest. Monica äger och driver en mycket uppskattad och välsorterad ost och delikatessaffär i Höganäs.

 


Först lät Monica oss följa hennes väg till ostaffären i Höganäs. Av en tillfällighet blir hon sommaranställd på Strandhotellet i Arild. Efter fortsatt anställning och efter några år får Monica tillfälle att överta verksamheten, och driver den framgångsrikt under 20 års tid. Monica säljer sedan hotellrörelsen och förverkligar sin dröm om en ostaffär. Kunderna ”känner hon såsom sina gäster från hotellet”


Monica lotsar oss sedan genom ostarnas värld. Hon berättar om hur ostar blir till, hur ostlöpen torkas ut, hur osten formas, vänds i kylförvaringen och lagras under många månader, då smaken mognar under lagrings-processen. Vi lär oss att ju längre en ost är lagrad desto mera smakrik blir den. Man kan lagra ost själv om ytskiktet kan hållas tätt.


Vi provsmakade tre olika ostar: Getost –Gruyereost, en hårdost med liknande egenskaper som Emmentalerost och till sist en synnerligen vällagrad Prästost. Vi fick veta hur en ostbricka bör vara sammansatt och vilka drycker som passar bäst till olika ostar. Framförallt ska inte för många ostar konkurrera om smaker på samma ostbricka.

 


Många frågor visade på ett mycket stort och ”vetgirigt” intresse för ost och matkulturen som omger ost – frukostostar och dessertostar.


Till skillnad från många andra ostbutiker har Monika satsat på ett stort antal dessertostar i förhållande till det som benämns frukostostar.


Svenskar är de som ligger på första plats med högst konsumtion av hårdostar med 13 kg per person per år.
Den totala ostkonsumtionen per person och år ser ut så här i Europa:
Grekland 29 kg (Fetaosten bidrar)
Frankrike 25 kg
Danmark 23 kg
Tyskland 22 kg
Italien 20 kg
Finland 19 kg
Sverige 18 kg

 

Monica har uppklyft våra hjärtan till ostarnas himmelrike. Nöjda åhörare tackade Monica.
Rolf Nielsen

 

 

Årsmöte på Midgård

 

Ännu ett verksamhetsår har passerat och en summering av detta, samt val till olika poster har "traditionsenligt"

genomförts på Midgård.

 

År 2014 var ett verksamhetsår fyllt av välbesökta spännande och intressanta  föreläsningar, utflyckter och cirkelverksamhet. Föreningens ekonomi är god, antalet medlemmar var vid årsskiftet 135 stycken och har sedan dess ökat till 140 stycken. Medlemsavgiften är oförändrad 100 kr per år.

 

Vår utmärkta tidskrift har kommit i två nummer och spridit läsarglädje hos många. Hemsidan är välbesökt och i genomsnitt är det 54 personer om dagen som är här och läser.

 

Samling inför årsmötet

 

Den nya styrelsen valdes och ny ordförande i föreningen är Rolf Nielsen (se bilden nedan).

 

 

Övriga som ingår i den nya styrelsen är:

Mikael Pehrsson

Siv Moberg
Anita Ockborn
Anders Arvelid

Birgitta Lilius

Suppleanter: Stig Pettersson, Erling Liljenberg och Mats Tillaeus

 

En av föreningens grundare, Gunnar Andersson, har valt att lämna styrelsen och bara satsa på cirkel-verksamheten i fortsättningen. Han har varit föreningens "ständige sekreterare" och skött det med den äran. Välskrivna protokoll men även mängder av intressanta artiklar som här på hemsidan och i vår tidskrift. Tack Gunnar för allt ditt nedlagda arbete under alla år! PS!Fortsätter du med det mycket uppskattade lotteriet?

 

Gunnar med en liten avtackningspresent.

 

Årsmötet avslutades med att avgående ordföranden Mikael Pehrsson visade bilder och filmer från ett besök i gorillornas rike dvs, området kring ekvatorn i Afrikas mörkaste djungler - Republiken Kongo, även ofta kallad Kongo-Brazzaville på svenska.

 

Därefter följde kaffe och hembakat, och lotteri förstås.

 

 

Gravar och stora stenar

 

Här kommer ett litet utflyktstips till er som tycker om vår allra tidigaste historia. Undertecknad och Anita Ockborn gjorde ett tidigt vårbesök till Gillhög, Kävlinge kommun.

 

 

Gillhögs gånggrift är ett av Skandinaviens äldsta bevarade byggnadsverk. Gånggrift är en stenkammar-grav eller megalitgrav (av grekiskans mega - stor, och lithos - sten.)

 

De byggdes i perioden 4200 - 1800 f.Kr. (yngre stenåldern) av jordbrukande och boskapsskötande människor.

 

 

Gillhög är en av Skånes bäst bevarade gånggrifter. Den finns strax bortom Center Syd, ca 2 km på vägen mot Barsebäcks hamn, vänster sida nära vägen. Högen har ett dominerande läge vid Öresund och från platsen ser man Malmö, Köpenhamn och Landskrona.

 

 

En sådan här gånggrift användes till mer än en begravning. Genom den långa gången kommer man in i en gravkammare som är nästan 6 meter lång. I mitten är det ståhöjd för de allra flesta.

 

 

Det finns omkring 17000 megalitgravar i norra och västra Europa. De äldsta byggdes i Bretagne omkring år 4800 f. Kr. Ett land med många megalitgravar är Danmark.

 

En megalitgrav har en stenbyggd kammare. Taket består av ett eller flera stenblock. Oftast är stenkammaren täkt av en jordhög eller ett stenröse. Trots stenåldersfolkets brist på moderna lyftkranar så klarade de av att hantera block på mer än 25 ton. I Frankrike och Irland så stora som 90 ton och allra värst i södra Spanien med block upp till 300 ton.

Bo Lilja

 

Kvärk - torpen som försvann

 

Kulturlandskapsgruppen har många projekt att arbeta med. Ett av dem är att kartägga och beskriva torpen i Kvärk (läs före detta torp - finns inte så mycket kvar fysiskt men historien och historierna runt dessa torp är desto mer spännande).

 

En dag innan sommaren var delar av kulturlandskaps-

gruppen ute i Kvärk och "vände på varje sten" för att konkret få en bild av torpens storlek, läge, var eldstaden stod, brunn... En liten omväxling mot att studera äldre kartor, foton och berättelser.

 

Det alla slogs av var hur snabbt torpen "försvunnit" och hur lite som återstår. Där flera torp hyst både liv och verksamheter bara ett antal decennier tidigare.

 

 

 

 

Våra kulturtidskrifter.

 

Vi ska börja lägga ut artiklar i pdf-format från våra tidskrifter.

 

Nr 1 från 2009:

 

Hela tidskriften som pdf i 2 delar.

 

Del 1

Del 2

 

Ingående artiklar

 

Villa Ljusdal

Nils Nilsson och gengastaxin i Konga

Röstånga Gästgivaregård

Jällabjär

Året är 1915

Skånes blomsterkung Nils Lilja

Anekdoter från Röstånga

En lycklig separation?

 

Nr 1 från 2010:

 

Konstnären Per Gummeson1858-1928

 

Om bina i Röstånga

 

Fridhem i Ask

 

Äktenskapsrådgivning i Röstånga

 

En aprildag vid Lilla Bäljaneå

 

Stora Hjortaröds mölla vid Lilla Bäljaneå

 

Röstånga idrottssällskap – 80 år

 

Röstånga-krönika

 

Varje kyrkbygge kräver minst ett människoliv

 

Kulturtidskrift för Röstångabygdens Kulturförening Nr 1, 2010. Årgång 2

 

Nr 2 från 2010:

 

Dahlian och Rudbeckian

 

Från Röstånga Gästis till konsul Olsson

 

Inlandsvägen genom Röstånga

 

Några bebyggelser i Röstånga gamla sockenområde

 

Torpvandring med Kulturlandskapsgruppen

 

Teatergruppen Tibbe 25 år

 

Karl Pettersson, "Kalle P"

 

Nr 1 från 2011:

 

Blinkarpshemmet

 

Stigar, vägar och broar i Röstångabygden

 

Från smedja till båtvarv

 

Urds gåva

 

Krono Skatte Rusthållet Dufweskog i Röstånga socken

 

Från Godtemplarhuset till Röstånga Bygdegård

 

Vem var "skomagaren" i Härsnäs?

 

Ett "sorgligt" 50-årsminne

 

Nr 2 från 2011:

 

Ett gammalt handelshus i byn

 

Från torpruin till levnadsöde

 

Järnvägen i Röstånga

 

Mina Röstångabilder från 40-talet

 

När världen skulle förgås

 

Kamp i Röstångabygden

 

Om Odensjön

 

Vad jag minns av min "ljuva ungdom"

 

Västergårds kalvhage

 

En trogen konstnärsgäst

 

Nr 1 från 2012:

 

Den stora kulturdialogen

 

Kulturväxter med "djupa rötter".

 

BISTRÖ - för bygden i tiden

 

Gamla tider i Röstånga, misär eller idyll?

 

Röstånga – en skidort med anor

 

Lena Jenny Malmsjö

 

”Min ljuva ungdomstid” del2

 

Från antikviteternas underbara värld.

 

Nr 2 från 2012:

 

1:a sidan

 

“Min ljuva ungdomstid” Del 3

 

Röstånga Sommarland

 

En kulturträdgård mitt i byn.

 

Brev från Karin Björklund till föräldrarna

 

Kaolinet

 

Häradsvägar

 

Fricks spettkaksbageri

 

Carl Risberg

 

Jorden runt med ritstift

 

Nr 1 från 2013:

 

1:a sidan

 

Kraften i vattnet

 

Blinkarps sanatorium

 

Några glimtar från folklivet i det gamla Ask

 

Hanna Danielsson

 

En torphistoria

 

Närkontakt med bygdens arkeologi

 

Scoutminnen

 

Bockastenen

 

Gottfrid Olsson – Röstångakonstnären

 

Nr 2 från 2013:

 

1:a sidan

 

Minnen från Risbergs smedja

 

Ett gammalt hus i Härsnäs

 

Borrkärnan från Odensjön - Från arktisk tundra till skogslandskapets tidiga utveckling.

 

Röstångabygdens kulturförening 5 år

 

Giftmordsdrama i Röstånga för mer än 280 år sedan

 

Röstångas vackraste trädgård

 

Kulturlandskapet - en studiecirkel vid Röstångabygdens kulturförening.

 

Nils Palmquist – Palmquists Elektriska

 

Rusthåll och indelta soldater i vår bygd

 

Kjell Nilssons Röstångabilder

 

Nr 1 från 2014:

 

Riksdagsmannen "Hasse" Petersson
 

En vädur, vad är det?
 

Tandemtrampande tonårstöser.
 

Björkhäll
 

När Greta Garbo gästade Gästis
 

Alexander - Yrke: Fotbollspelare
 

Ett svårt supervalår?
 

Röstånga friluftsbad 50 år.
 

Göingeboken
 

Omnibussen

 

Nr 2 för år 2014:

 

En av Sveriges äldsta Morgan-bilar
 

Hovpredikanten Per Schytténs levnadsöde
 

Röstångabygdens textilkonst
 

Ordningsstadga för Röstånga Municipalsamhälle
 

Jöns Hallenborg 1817 - 1899
 

Maria von Platen 1871 - 1959
 

Julavaga
 

Årets kulturpristagare
 

Ett fotografi av Maria Smedberg

Konga föreläsningsförening - 60 år

 

I nummer 1 för år 2015 kan du läsa om följande:

 

Röstånga Röda Korskrets

 

Änglahunden och Ask marknad

 

Sven D Sonesson, 1909 – 1983

 

Billingeminnen

 

Mjölkhanteringen i Röstånga

 

Bryggerier i Röstånga

 

Edvin Persson - en Härsnäsprofil

 

 

Fler och fler besök på vår Hemsida rbkultur.se

 

Under år 2014 besöktes hemsidan 19793 gånger och det tittades på 48071 sidor. I snitt blir det 54 besökare varje dag under året och att det lästes 131 sidor varje dag under de besöken.

 

Under år 2013 besöktes hemsidan 15063 gånger och det tittades på 43438 sidor. I snitt blir det 41 besökare varje dag under året och att det lästes 119 sidor varje dag under de besöken.

 

Under år 2012 besöktes hemsidan utav 11347 besökare och de tittade på 26298 sidor. I snitt blir det 31 besökare varje dag under året och att det lästes 71 sidor under de besöken.

 

Under år 2011 besöktes hemsidan utav 8462 besökare och de tittade på 19889 sidor. I snitt blir det 23 besökare varje dag under året och att det lästes 54 sidor under de besöken.

 

 

    

 

Alla hälsas varmt välkomna till höstens olika arrangemang, vilka snart kommer att annonseras. Markera redan nu i din kalender.

 

 

Torsdagen den 28 april kl. 19.00

Midgårds skola

 

 

Astrid - allrakäraste

 

”En bra bok ska var som en gädda, först en spetsig och skarp nos, så ett matnyttigt stycke och till sist en snärtig stjärt”, sa Astrid Lindgren. Hon har glatt oss med många ”gäddor” genom åren.
 
Margareta Bengtsson berättar om Astrids liv och författarskap, och till sist kärlekshistorien om hennes föräldrar, Samuel August och Hanna.

 

Tisdagen den 10 maj kl. 19.00

Midgårds skola

 

 

"Strömmen”, ett frälsehemman

 

Ett föredrag av Roland och Elisabeth Lyhagen om ”Strömmen”, ett frälsehemman, som varit i släkten Lyhagens ägo sedan 1400-talet. Vi får följa med på en 500-årig samhälls- och jordbruksutveckling med hemmanet i centrum. Av särskilt intresse för oss i Röstångabygden där vi har fastigheter med månghundraåriga anor.

 

Söndagen den 22 maj kl. 10-15

Vårutflykt

 

 

Järnvägen Klippan - Röstånga - Eslöv

 

Program:
En berättelse till bilder om järnvägens historia, från de första planerna till det som finns kvar idag. Vi besöker också några av lämningarna. Järnvägshistorikern Anders Olsson med kompanjon guidar oss på den historiska resan.
 
Resfakta:
Samling kl 10.00 på parkeringen på nedsidan av Röstånga stationshus (där perrongen en gång fanns och där spåren låg). Vi besöker stationshuset, och hör där föredrag och tittar på bilder. Vi besöker sedan, med egna bilar, diverse järnvägsminnen utefter den gamla spårsträckningen. Samåkning ordnas på plats.

 

Ta med lunchfika i kaffekorg, samt varm dryck på termos till föredraget. Vi bjuder på hembakat kaffebröd till föredraget. Kläder efter väder. Kortare promenader utmed spårsträckningen.

 

--------------

 

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe o hembakat på samtliga föredrag samt vårutflykten, förutom årsmötet som är kostnadsfritt för alla.

 

 

Bodil Jönsson delar sina kloka tankar om tid, med oss

 

Bodil kallade sitt föredrag TID FÖR DET MENINGSFULLA.

 

 

Flera av oss känner Bodil sedan hon medverkade i FRÅGA LUND som en av de kloka som gav oss svar och råd på klurigheter i vår värld.

 

Jag (Rolf Nielsen som skriver detta) känner henne som en mycket intressant och inspirerande författare (flera böcker om tid …) som inte lämnar läsaren oberörd.

Hennes tankar, som hon delar med sig av till läsaren, väcker flera nya egna tankar.

 

Drottning Kristina på sin tid hade en egen lärare, rådgivare och filosof i fransmannen Descartes.

”Jag tänker, alltså finns jag”  sa han och det blev hans valspråk (Cogito, ergo sum). Min nutida motsvarighet heter Bodil Jönsson och kommer från Dalby.

 

Ni har väl som jag hört även kloka personer säga ”Dygnet borde ha fler timmar”. Det är både oklokt och osmart att resonera så. Dygnet har 24 timmar. Det kommer alltid att vara så. Ingen kommer att uppfinna fler timmar på ett dygn. Dessutom är det rättvist. Ingen människa har fler än 24 timmar på ett dygn.

 

Däremot är det så att vi kan påverka vad vi gör av våra 24 timmar. Vi kan prioritera oro och ältande, eller så tar vi ansvar för de prioriteringar vi gör.

 

Vi tjänar en massa tid på att inse att när vi säger nej till någonting, så tar vi ansvar för att säga ja till någonting annat.

 

För att kunna prioritera behöver en del av oss lägga tid på att lära känna oss själva så att vi kan ta ansvar för de behov vi har så vi får tid över för det meningsfulla.

 

 

Vad är tid?

Om ingen frågar vet vi förstås alla vad tid är.

Men om vi måste förklara – då är frågan inte så lätt att besvara. Googla på tidsbegrepp så får ni en massa svar.

 

Tideräkningen är olika.

Tideräkningen börjar vid olika tidpunkter utifrån vad som styrt det vi börjar räkna tiden från. Kalendrarna som vi utgår ifrån är därmed heller inte lika. Och uppfattningen om tidsmätningens vikt och betydelse är också olika, beroende på vem du frågar.

 

Vi kan definiera en sekund som ett stort tal på antalet svängningar i ämnet Cesium 133.

Men hade mänskligheten svårt att klara sig innan urverket uppfanns? Inte alls.

När solen passerade dasstaket var det lunch, när en stubbskugga var en fot lång, var det middagsdags.

Somliga ser tiden som en rörelse ständigt framåtriktad, andra ser tiden som en rörelse i cirklar.

Bodil menar att vi inte behöver ta hand om tiden – den sköter sig själv oavsett hur vi förhåller oss till tidens gång.

 

Så vad är då tid?

På 1500-talet löste biskop Oldman gåtan. Han var en ytterst punktlig engelsman. Lunch klockan 11.00, middag kl 17.00. Varje gång det började suga i magen ställde han därför sitt matsalsur på prick klockan 11.00 eller prick klockan 17.00.

Åt sånt ler vi idag, men vari ligger felet. Varför låtsa klockan styra över livet, varför inte låta livet styra över klockan.

Idag lever vi snabbt.

Vi äter i steget och umgås i hål i kalendern.

 

 

 

Första världskriget -
100 år av analys och eftertanke


 

Så kommer då den ena boken efter den andra om första värdskriget på våra bokdiskar och krigets orsaker och utveckling kommer att analyseras och diskuteras på nytt. Kriget var ohyggligt omfattande och kostade oerhört många människoliv och därtill kommer alla de som skadades och lemlästades för resten av livet. Genom vittnesmål och ny dokumentation kommer också den enskilde soldatens situation att mer ingående beskrivas. För den enskilda människan, oavsett om man tagits ut till soldat för hundra år sedan eller nu bor i en liten by som Röstånga, är det oerhört svårt att förstå hur konflikter kan eskalera till krig som skördar miljontals männiors liv. Det är då en oerhörd förmån att få bli guidad genom detta så komplicerade krig av Marco Smedberg, välkänd krigshistoriker och därtill Röstångabo. Marco Smedberg var först ut med sitt översiktsverk, ”Första världskriget”, som säkert kommer att bli ett standardverk och som beskriver krigets hela händelseförlopp. Att både intresse och förväntningar vara stora denna kväll var lätt att avläsa då lokalen på Midgård i Röstånga var fylld till sista plats.

 


Baserat på 40 bilder bjöd Marco Smedberg oss på en synnerligen saklig resa genom hela kriget från ”startskottet” i Sarajevo 1914 till krigsslutet 1918. ”Krig är lätt att starta men svårt att stoppa” var en inledande kommentar från Marco och att mordet på tronarvingen i Österrike- Ungern av en serbisk nationalist ensam skulle vara orsaken till krigsutbrotten är föga troligt. Vi fick förstå att här fanns en gammal konflikt mellan Frankrike och Tyskland sedan kriget 1870-71, här fanns i flera länder en växande nationalism som inte minst kom till uttryck i kampen om kolonier i Afrika och Asien (”solen går aldrig ner i det Brittiska imperiet”), här skedde upprustning och genom allmän värnplikt kunde många soldater mobiliseras, man skapade allianser för att inte stå ensam om konflikt skulle utbryta och inte minst konflikter på Balkan hade skapat spänningar mellan Serbien och Österrike- Ungern. Kriget kom i långa stycken att karaktäriseras av teknologisk utveckling och redan innan kriget började hade man tagit med anläggning av järnväg i krigsplaneringen. Men snart lärde man sig att fronten kunde flyttas snabbt i början men så småningom stelnade den till i ett dödläge och som även vi åhörare känner igen från beskrivningarna från västfronten. Försök att bryta dödläget med stridsgaser visade sig vara ett tveeggat svärd och föga framgångsrikt. Man experimenterade med stridsvagnar som i början rörde sig med en hastighet ”som en gräsklippare”, men som utvecklades mot god funktionalitet under kriget. I luften var man mest uppe för att spana in på fiendens område. Tyskarna började också med luftskepp som dock kom att ersättas av stora bombplan som kunde ta tung last.


Vi blev också påminda om ubåtskriget där tyskarna genom att sänka handelsskepp på väg mot Storbritannien var nära att knäcka britterna 1917. Det året utbröt revolutionen i Ryssland vilket medförde att tyskarna snabbt kunde flytta trupp till västfronten. Amerika hade emellertid gått med i kriget och landsatt 2 miljoner man i Frankrike och krigslyckan vände i takt med att anfallskraften gick ur den tyska armén. Att det verkligen också var ett krig långt utanför Europas gränser fick vi beskrivet av Marco då han berättade om pakten mellan Tyskland och det Osmanska riket. Ett mål här var att bl.a.kontrollera trafiken genom Suezkanalen. Här kunde man dock inte rå på de brittiska försvarskrafterna och britterna var också framgångsrika i kriget i Mesopotamien (nuvarande Irak) och också i Syrien och Palestina och enligt Marco Smedberg lever effekterna av första världskriget kvar än idag i de konflikter som finns i området. Krigsslutet fick också stora konsekvenser för det framtida Europa då ansvaret för den tyska kapitulationen ansågs ligga hos politikerna och inte den militära ledningen. Denna uppfattning kom att bilda grunden till den s.k. dolkstötslegenden som innebar att det var socialdemokraterna i Berlin som fattade stilleståndsbeslutet över huvudet på den i ”fält obesegrade tyska armén”. Detta kom senare att utnyttjas i den nazistiska propagandan och tillsammans med nya gränsdragningar och villkor i fredsfördraget skapa underlag för konflikter som övergick i det andra världskriget. Enligt Marco Smedberg hade dock den tyske generalen Ludendorff konstaterat före krigsslutet ”att centralmakterna inte längre kunde vinna kriget” och att dolkstötslegenden var just enbart en legend.

 


De bilder och ögonvittnesskildringar som Marco förmedlade skapade en gripande närhet såväl till de enskilda sodaternas situation som till det oändliga lidande som civila människor utsattes för. Den mycket sakkunniga och sakliga framställningen av kriget men också närheten till den enskilda soldatens och människans situation var en stor styrka i Marco Smedbergs referat av sin förnämliga bok, Första världskriget. Efteråt följde frågestund från såväl krigshistoriskt intresserade som de som bara undrade över vilka lärdomar man dragit av kriget.

 


Det blev synnerligen trångt kring de efterföljande kaffeborden, nära nog ett rekord för Kulturföreningens arrangemang. Diskussionens vågor gick höga vilket dock inte hindrade Kulturföreningen att genomföra det traditionella lotteriet och alla närvarande hade full fokus på sina lotter och gick inte miste om något från det rika vinstbordet.

Gunnar Andersson


Byggnadsvård och äldre hantverksteknik


Vad är en timmerhake? Ja den frågan fick Olof Andersson besvara innan han ens hunnit presentera sig själv inför kvällens möte på Midgård i Röstånga. Olof är hantverksmästare och byggnadsvårdare och passande nog driver han en egen byggnadsvårdsfirma med just namnet ”Timmerhaken”.


Nyttan av att ha en timmerhake och många andra ålderdomliga verktyg vid stocktimring fick vi rikligen lära oss en hel del om under kvällens föredrag. Men det kom inte bara att handla om ålderdomlig byggteknik utan också om byggteknikens professionalism och en gränslös hängivenhet till gammal byggtekniken och kulturarv.

 


Det illdåd som resulterade i att en av de få bevarade träkyrkorna i Sverige, Stora Råda kyrka, brann upp 2001, blev också startskottet till ett av de mest ambitiösa återuppbyggnadsprojekt som någonsin genomförts. Södra Råda kyrka byggdes i början av 1300-talet men vapenhuset tillbyggdes långt senare under 1600-talet.

 


Stora Råda kyrka som den såg ut på 1600-talet.


Det kanske mest slående med kyrkan är de oerhört uppseendeväckande målningar som täcker både väggar och tak. Målningarna i koret, som utförts av okända konstnärer är daterade till 1323 medan målningarna i långhuset är från1490 talet och utförda av en konstnär med namnet Amund. Nedanstående bild visar det av målningar översållade kyrkorummet med koret längst in.




Med denna raserade kulturskatt som bakgrund är det inte svårt att förstå att Riksantikvarieämbetet förordade att kyrkan skulle återuppbyggas och med hjälp av stiftelser för finansiering startade detta minst sagt spektakulära projekt. En projektgrupp bildades där akademiker från Göteborgs Universitet tillsammans med ett antal utvalda synnerligen erfarna yrkesutövare inom byggnadsvård, däribland Olof Andersson, fick till uppgift att dels ta fram de ursprungliga byggmetoderna då kyrkan en gång byggdes, dels återuppbygga 1300-talskyrkan i sitt ursprungliga skick, alltså utan vapenhus.

 

Olof tog nu oss med på en spännande resa där man vid de arkeologiska förundersökningarna konstaterade att det på kyrkans plats tidigare legat en stavkyrka, att kyrkan hade lyfts och fått ny stengrund och syllar i början av 1900-talet och att den nya grunden och de nya syllarna efter branden kom på plats 2007. Vi fick nu lära oss hur viktigt det var att välja rätt fura att arbeta med och att varje fura fick ett identitetsnummer till vilket fanns en miljöbeskrivning av den plats den vuxit på. En del av återuppbyggnaden skedde helt enligt gamla avverkningsmetoder där man också med oxar drog ut timmerstockarna från skogen. Olof visade bilder på huggyxor och skrädyxor och han berättade om bilningstekniken och hur man via historisk dokumentation kunde jämföra den använda tekniken med den ursprungliga 1300-talstekniken. Han beskrev hur man borrade med s.k. skednavare för att sedan i dessa hål fixera stockarna vid varandra med dymlingar (grova träpluggar). För att göra arbetet ännu mer autentiskt med den ursprungliga tekniken hade man låtit gjuta en yxa efter en ursprunglig modell funnen i Lödöse.

 


En yxa av järn, med lång holk och bred egg.
Fynd från Gamla Lödöse.


Olof berättade vidare om hur arbetet fortskred och hur viktigt det var att hela tiden samla kunskap kring den ursprungliga byggtekniken och hela tiden genomföra processen steg för steg med utprovning, förfining och utvärdering. Då forskning och tillämpning skall hålla jämna steg med varandra innebär detta också att det tar lång tid att genomföra ett sådant åretuppbyggnadsprojekt som det med Stora Råda kyrka. För att slutprodukten sedan skall få det avsedda kulturvärdet har det hela tiden varit viktigt att arbeta enligt den medeltida byggprocessen och också använda autentiska verktyg och metoder från den tiden. Att det uppstår problematiska situationer under processens gång är helt naturligt och då har det varit viktigt att också göra studiebesök till andra kyrkor för att få idéer om hur man med de gamla verktygen kan få fram det mest genuina resultatet.

 

Många frågor från åhörarna.


Efter föredraget visade Olof ett antal medhavda verktyg bl.a. yxor och när nyfikenheten väl stillat sig väntade kaffe med hembakat, lotteri med fina vinster och mycken diskussion kring det som vi fått lära om återuppbyggnaden av medeltidskyrkan Stora Råda på gränsen mellan Värmland och Västergötland.

 


 

För den som vill veta mer om behuggningsteknik hänvisas till bifogat dokument.

 

Behuggningsteknik av Olof Andersson

 

Gunnar Andersson

 


 

Vårutflykt till Billingemölla

 

Röstångabygdens Kulturförening arrangerar ända sedan föreningen bildades en årlig vårutflykt. Enligt traditionen skall den ske i lövsprickningen men årets tidiga ”sommarvärme” gjorde att utflykten blev lite ur takt med vårens tidiga ankomst. Årets utfärd gick till Billingemölla och ingen kunde väl önska sig ett bättre mottagande. I ena vädersträcket gol en gök och i det andra sjöng vårens första näktergal.

 


De nyutslagna vårblommorna väckte deltagarnas intresse.

 

Natten och morgonen hade varit regnig och mark och växtlighet var fortfarande våta, men luften var ljum och ur lövskogen trängde allehanda fågelsånger fram liksom för att understryka för den månghövdade skaran att nu är ”lyssnandets” tid inne. Här sjöng svarthättan, som startar lite strävt men som avslutar i de finaste flöjttoner, här fanns koltrasten och flugsnapparen och den lilla gärdsmygen, som för sin storlek har en imponerande ”röststyrka”. På den friska mullrika marken längs vägen ner mot Rönneå fann vi buskstjärnblomma, gulplister och alldeles nyutslagen humleblomster. Vi fann också den aromatiskt doftande jordrevan, som är nära släkt med kattmyntan och lite längre från vägen den ljusröda vätterosen, som parasiterar på hasselns rötter.

 


Georg Welin förbereder sin berättelse om verksamheten vid Billingemölla.

 

Under kaffepausen, nära resterna av den gamla fabriksanläggningen intill ån berättade Georg Welin om den verksamhet som en gång fanns här. Redan i mitten av 1800-talet byggdes här en vattenmölla, och i början av 1900 talet startade en tråddragningsfabrik på platsen. Vi fick reda på hur det gick till att få tråden utdragen till olika dimensioner för att sedan transporteras vidare för trådspiktillverkning. För att få tillräckligt med kraft till anläggningen dämde fabrikören upp ån till en högre än tillåten nivå vilket fick betesängar uppströms att bli översvämmade. Fabrikören ålades att återställa nivån och detta skedde genom att helt enkelt spränga bort en del i fördämningen. Detta tilltag kan beskådas än idag och är en stor utmaning för den kanotist som dristar sig till att passera genom ”hålet” i dämmet. På pedagogiska skisser kunde Georg få oss att förstå hur minst sagt imponerande anläggningen en gång varit och vilka moment i arbetsgången som kunde knytas till de olika husen. Idag finns endast grundmurarna kvar efter fabriken och kring murresterna uppenbarade sig en forsärla som inte längre är så ovanlig och som sannolikt har sin boplats i någon murspricka nära vattnet.

 


Här vid resterna av den gamla fabriken häckar forsärlan.

 

Efter pausen och en liten regnskur fortsatte vi att botanisera nu på den östra sidan av Rönneå. Här, vid foten av den skogsbeklädda sluttningen och ner mot ån växte några Sankt Pers nycklar, storrams och ramslök som bredde ut sig i väldoftande mattor. Vi roade oss också med att notera att Linné döpte stinknävan (som rikligt förekom i området) till Geranium robertianum efter namnet på en samtida forskare, Robert, som Linné var mindre road av och att Linné rekommenderade, efter egen erfarenhet, att inta kirskål (Aegopodium podagraria) mot gikt (podager =gikt).


Så kunde vi summera att årets utflykt varit både lärorik och njutbar.


Gunnar Andersson och Stig Pettersson (foto).

 

 

Bilder från vårt 5-årsjubileum finns i vårt galleri.

 

Klicka här

 

5-års jubileum

5-års jubileum

5-års jubileum

5-års jubileum  


 

 

 

Tidigare artiklar

 

Lilla Bäljaneå - ryggraden i Kulturföreningens cirkelverksamhet

 

Curaçao – en ö utan tidspress

 

Träden i trädgården

 

Carling Family – en mix av musik och varieté

 

”Ack, svenska folk!”

 

Glader- ett namn som förpliktar

 

Höstfärger i våra trädgårdar

 

Knutstorps borg och Tycho Brahe

 

”Stenhård” underhållning vid föreningens årsmöte.

 

Från arktisk tundra till skogslandskapets tidiga utveckling.

 

Runt Sydamerikas sydspets med Siv och Anders Arvelid

 

Efter 5 år stiger nu Lennart "lite åt sidan" och lämnar ordförandeposten.

 

Insekternas skafferi

 

Närkontakt med bygdens arkeologi

 

Välkänd TV- profil på Midgård i Röstånga

 

”Tre herdar” på Midgård i Röstånga

 

Inte bara slum!

 

”Skånsk blanning” på Midgård

 

Inte bara safari i Uganda

 

Christer Lundh och Skånska kören på Midgård

 

Rapport både lokalt och rikstäckande

 

Kulturföreningen besökte Uppåkra

 

Vårkonsert

 

Längtan och resor i österled

 

Kultur som förenar och inspirerar

 

Underhållning på Midgård

 

Nationalparkskväll på Midgård i Röstånga

 

Vårvandring i lövsprickningen

 

Torpinventeringen påbörjad

 

Trädgårdsvandring i regn och rusk

 

Från antikviteternas underbara värld

 

Stora Hjortaröds mölla

 

Kilimanjaro och nationalparker på Gunnar Olins afrikanska meny.

 

Sydkorea - morgonrodnadens land

 

Härsnäs på 40-talet.

 

Kjell Berlin, en fängslande Röstångapolis?

 

Harriette och Stina bjöd på en förtjusande kväll.

 

Vem var Nils Ludvig

 

Att lära känna sina rötter

 

Bo Danielsson - en ynglings minnen från Röstånga.

 

Människans behov av föda har omdanat det Skånska landskapet under 6000 år

 

LAN-party på Hasselbacken

 

Invigningen av Hasselbacken den 8 nov 2009

 

Julmarknaden 2009

 

Edelweis tavlor finns att beskåda på Hasselbacken

 

En sann torphistoria på Midgård

 

Honung, är det bara en biprodukt?

 

Medlemsmöte på Hasselbacken där även Georg Welin "tog ton".

 

Blommornas dag 14 juni

 

En spelmans saga

 

Diverse notiser

 

Rapport från vårt idémöte på Midgård

 

Per Gummeson - Röstångas store konstnär

 

Några kulturgrupper har börjat sitt arbete

 

Historiska kartor

 

Nilla van der Crussen

 

Kultur - vad är det för något?

 

Litteratur skriven om bygden och dess invånare

 

 

 

Copyright 2008 Kulturföreningen
  Till arkivet - alfabetiskt register

Start

Kulturnyheter

Verksamheten

Arkivet

Om föreningen

Kontakt