Tillsammans skapar vi RöstångaBygdens kulturutbud!

Om Kulturföreningen

RöstångaBygdens Kulturförening:

 

  • är en ideell förening som är öppen för alla
  • vill nå alla åldrar genom olika aktiviteter
  • tycker att kultur är något som innefattar väldigt mycket
  • vill arbeta för att vi ska få en fördjupad kännedom om vår bygd
  • vill att vi hjälps åt och skapar kulturaktiviteter, kulturutbyten och kultur- möten
  • vill tillsammans med andra föreningar stimulera och bidra till ett rikt och varierat kulturliv i RöstångaBygden

Vill du bli medlem

Medlemskap i föreningen kostar 100 kr per år. Du blir medlem på dina egna villkor. Vill du vara med och påverka, driva fram det som du allra mest önskar dig ska ske inom det kulturella området i vår bygd - var varmt välkommen.

 

Vill du enbart vara med och deltaga genom att lyssna, att se, att uppleva m.m. - var varmt välkommen på de olika arrangemangen. Naturligtvis ska du ge förslag på sådant som du är intresserad av. Ditt intresse delas säkert av andra.

 

Som medlem stöder du den ideella verksamheten och varje krona är viktig för att skapa ett varierat kulturutbud i bygden.

 

Betala in medlemsavgiften till följande bankgironummer:
343-5344

(RöstångaBygdens Kultur-
förening)

Inbetalning nu innebär medlemskap till och med 2012.


Glöm inte att skriva ditt namn och gärna telefonnummer. Kan skrivas som ett meddelande då du betalar.
 

Gåvor är naturligtvis även välkomna, så även sponsring från företag. Vill du att pengarna ska användas till ett visst ändamål, berätta detta.

 

e-post: kontakt@rbkultur.se

 

 

 

Kulturföreningens Vårkonsert


Så hade vårdagjämningen passerats och mörkret hade nu fått vika för det efterlängtade ljuset. Redan hade såväl bofink som taltrast låtit oss höra sina vårläten och i trädgårdarna började vårens färger komma i form av vintergäck och scilla. Vad kan då passa bättre än att hälsa vårens ankomst med en konsert. Det blev en också en konsert där den lokala ungdomens entusiasm och musikbegåvning kom att blandas med internationell musikalisk professionalism och stor scenvana.


Först ut på skolan Midgårds scen var de tre musikaliska ungdomarna från Röstånga Amanda Ripa, Cornelia Reimertz och Stephanie Andersson-Pekarski. Amanda inledde i stor stil med Lady Gaga låten ”Born this way” och därefter följde Cornelia upp med ”Hurts” av Christina Aguilera, som hon berättade är hennes musikaliska förebild. Efter denna inledning i bästa ”idolfinalstil” blev det en andningspaus med pianomusik där Stephanie spelade ”Nocturne” av Chopin. De unga musikartisterna fortsatte med Amandas ”Fem fingrar vaggar dej till ro” en visa med eftertänksam text och sedan med Cornelias ”Why am I crying”, en låt som Molly Sandén framförde vid Melodifestivalen. Det var säkert många som förundrades över att det kan rymmas så mycket musikalitet i dessa ungdomar. Låtarma sjöngs med både känsla och djup och det avslutande pianostycket som Stephanie spelade, Beethovens ”Farväl till pianot”, var utomordentligt vackert och gripande.


Så blev det paus med kaffe med underbart hembakat bröd och en liten förväntansfull uppladdning inför vårkonsertens andra avdelning och Mark Middler.

 

Amanda, Stephanie, Mark och Cornelia
inför Vårkonserten på Midgård.

 

De som inte hört Mark tidigare kom säkert att förundras över hans synnerligen personliga och unika basröst. Mark, som har sina rötter i Vancouver i Canada, sjunger framför allt klassisk country och de församlade på Midgård fick också ta del av hur suveränt han behärskar scenen. Han har skrivit hitlåtar till vitt skilda musikgrupper inom blues, gospel, country och soul och han har stått på scenen tillsammans med de allra främsta artisterna inom sitt område. Kan också nämnas att hans ”Lonely blue dreams” låg etta på en svensk hitlista i ett helt år. Hans första låt handlade om ”Rocky Mountains och rodeos” ett tema som återkom flera gånger under kvällen. Mark turnerar i Canada, USA och Europa och får ofta förfrågan att skriva låtar till många väletablerade grupper (har skrivit nära 3000 låtar) och han har erhållit flera nationella och internationella utmärkelser. Mark bjöd på en underbar musikkväll med många känslosamma sånger som han skrivit själv men han sjöng också välkända låtar som ”Nobody knows the trouble I´ve seen..” och ”When the saints go marching in” och han fick också alla att sjunga och klappa med i ”He´s got the whole world in his hands”. Det är bara att gratulera de närvarande på Midgård till att ha fått uppleva en artist som på ett så genuint sätt vill dela med sig av sin gåva att få glädja andra med sin musik och som också kan göra publiken delaktig i musiken.


Röstångabygden skall känna stolthet över ortens egna ungdomar som så generöst vill bjuda på sin musik och det är en from förhoppning att upplevelsen på Midgård skall sprida sig och locka fler musikbegåvade ungdomar att dela med sig av sitt kunnande vid kommande konserter.

 

 

Längtan och resor i österled.


Ryssland är ett mäktigt land som både lockar och skrämmer. Visst kan vi svenskar se tillbaka och brösta oss lite över vikingarnas härjningar i österled och visst kan vi känna en viss stolthet över utgången av slaget vid Narva och över hur Sven Duva kämpade vid Virta bro i Fänrik Ståls sägner. Men vi känner också respekt för ryssen efter härjningarna längs östersjökusten och krigen som slutade med förlusten av Finland 1809.Sedan kom revolutionen, de stora krigen, järnridån och det kalla kriget. Och ändå finns den där längtan till Ryssland och dess alldeles speciella kulturskatter.


Denna längtan kunde inte Kristina Backe motstå och 1961 begav hon sig iväg på sin första resa till Ryssland (dåtida Sovjetunionen). Det blev en resa med tåg via Brest och Minsk till Moskva och som förväntat en noggrann och nervpirrande genomgång vid gränsen av tullpersonalen. Men då man inte varken fann elektronik eller vapen utan i stället ett exemplar av Astrid Lindgrens ”Karlsson på taket” (som var välkänd och omåttligt populär i Sovjetunionen) spred sig ett leende i tjänstemännens bistra ansikten. Kända platser besöktes i Moskva och imponerande var bl.a. en enorm Universitetsbyggnad men också upplevelser från en lantbruksutställning. Kristina tog med bilder hem som visade enorma jordbruksmaskiner och sinnrika bevattningssystem men som lätt avfärdades på hemmaplan som ”propaganda”.

 

Kristina Backe berättar på Midgård i Röstånga om sina kulturresor till Ryssland och sjunger ryska visor iförd klänning inköpt i Onegaområdet nära St. Petersburg som Kristina besökte.

 

Kristinas längtan österut var dock inte baserad på intresse för politiken och vad den kunde åstadkomma i sovjetsystemet utan var genuint kopplat till den ryska kulturen och musiken. Ett planerat besök på en teateri Moskva för att se baletten Svansjön kom i stället att bli ett överraskande möte med London symfoniker (som var på besök) under ledning av Benjamin Britten och medvärldsstjärnorna Viatcheslav Richter (piano) ochMstislavRostropovich(cello) som solister, en oförglömlig upplevelse för en musikälskare.


Tio år senare var det dags för en ny resa till Ryssland, denna gång till St. Petersburg. Resan gick genom gamla svenskbygder och det var nog lätt att förstå att Peter den store, som grundade St. Petersburg, verkligen ansträngde sig för att hålla svenskarna borta. Hemma i Sverige klagade dock Tegnér på att ”göterna” var mesiga och borde visa mer av sin styrka. Besöket på Eremitaget var naturligtvis en höjdpunkt med alla dess ovärderliga konstskatter men Kristina berättade också med stor inlevelse om kyrkor och andra kulturplatser i St. Petersburg.Det kom senare att bli fler resor till St. Petersburg och båtutflykter via Ladoga och Onega till en rad historiska platser. Kristina hade med sig en hel rekvisita med typiska ryska bruksföremål som vart och ett fick sin historia beskriven. Hon visade också exempel på föremål dekorerade med det typiska ryska måleriet. Den mest berömda stilen är ett konsthantverk som heter Chochloma och kommer från Nizjnij i Novgorods län.

 

Exempel på konsthantverk i stilen Chochloma, målat på trä i svart, rött och guld.

 

Kristina Backe besökte många kulturella platser vid sjön Onega, bl. a. träklostret iKizji.


Reseskildringen inramades av sånger som Kristina framförde, nästan alla på ryska. Här fanns välkända folksånger som ”Natt över Moskva” och ”Den ensamma klockan”. Den förmåga Kristina har att få fram både det gåtfulla och det vemodiga i de ryska sångerna hade heller inte varit möjligt om inte hennes intresse och kunskap det ryska språket gjort att hon kunde framföra dem med utsökt skicklighet på originalspråket. En verklig prestation.

 

 

 

Kultur som förenar och inspirerar.

 

Rubriken låter väl knappast uppseendeväckande i dessa tider då vi i Svalövs kommun för en dialog mellan politiker och olika kulturföreningar. Men nu handlar det om surdegskultur och inget annat. Det har sedan en tid tillbaka jäst i Röstånga både av egna surdegskulturer men också av vetenskapligt framtagna sådana. Initiativtagare till detta var Röstånga Rödakorskrets ordförande Olga Andersson som tyckte att det passade att, i samband med Röda Korsets årsstämma, göra något annorlunda och föreslog att i samverkan med Röstångabygdens kulturförening anordna en riktig surdegsafton. Och vem skulle kunna ge de kunskapstörstande Röstångaborna bäst kunskap om surdeg om inte Clas Lönner, alias Doktor Surdeg.

 

Clas Lönner (Doktor Surdeg) berättar om surdegens goda egenskaper.

 

I god tid före stämman delades kulturer ut och intresserade surdegsentusiaster provbakade inför föredraget den 22 februari på skolan Midgård. Nära 40 intresserade mötte upp och fick av Clas Lönner, som bedriver sin forskning vid CeLacAB i forskarbyn Ideon, Lund, en synnerligen pedagogisk föreläsning om surdeg, mjölksyrebakterier, jästsvampar, mjölsorter, allmänna bakningstips och mycket annat. Föredraget kom snart att utvecklas till en mycket kvalificerad dialog mellan Clas och deltagarna.


Att användandet av surdeg har en lång historia stod klart redan från början. Användes i Egypten flera tusen år före Kristus och omnämns på flera ställen i bibeln och också vållat stor kyrklig strid kring huruvida nattvardsbrödet var syrat eller osyrat. Vi fick veta av Clas Lönner att surdeg skapas av jästsvampar som naturligt finns på bl.a. rågkornets skal. Lite ljummet vatten på rågmjölet och sedan placering på varmt ställe under en knapp vecka så är surdegs-kulturen klar. Det som skett är att bakterierna brutit ner stärkelsen i mjölet och bildat mjölksyra men också koldioxid och aromämnen. Aromämnena ger god smak, koldioxiden gör brödet luftigt och syrorna både vidgar smakupplevelsen och konserverar brödet. Bruket av surdeg har gått i vågor genom historien och användandet av surdeg gick tillbaka på 1800-talet då man började använda öljäst bröd och senare kom bagerijästen som kunde snabba upp bakningsprocessen. På 70-talet blev surdegen populär igen och många matade sina kulturer i kyskåpet och en riklig byteshandel pågick. Detta sker också idag men nu finns också frystorkade s.k. starterkulturer som gör hela hanteringen enklare och ger ett jämnare bakresultat.

 

En koncentrerad skara surdegsentusiaster.

 

Det var särskilt intressant att höra hur viktigt det är att kunna isolera och bevara en särskilt gynnsam mjölksyrebakterie för att sedan ha den som bas för senare användning. Clas berättade också att man historiskt lät degrester från ett lyckat bak få torka in i degtrågens sprickor för att ha som startkultur vid nästa bak. Clas Lönner är just expert på de bakterier som används i surdeg och han ligger bland annat bakom de bakterier som lett till utvecklingen av Proviva.Vi fick också möjlighet att på doften skilja mellan olika surdegs-kulturer beroende på vilken mjölksyrabakterie den innehöll. Av frågorna att döma var det riktiga surdegsproffs i salongen. Man kom att utbyta erfarenheter av surdegsbak men också togs en del fördomar kring surdegsbaket upp till diskussion. Clas Lönner poängterade dock att det stod utom all tvivel och att det var vetenskapligt belagt att surdegskulturer är ett utmärkt bakhjälpmedel, är en bra smakförstärkare, förlänger brödets hållbarhet, är en näringsförstärkare och inte minst har en gynnsam effekt på tarmfunktionen.


Som kuriosa nämnde också Clas att den något negativa benämningen av någon som ”surdeg” är lite felaktig. I guldrushens tider, först i Kalifornien och sedan i Alaska och Kanada bar guldgrävarna med sig surdeg i en liten påse kring halsen eller bältet för att den inte skulle frysa. Dessa veteraner kom att kallas ”sourdough” och uppfattades som något positivt.

 

Friskt och något syrligt tycker Katarina Lilja.

 

Efter föredraget bjöds alla deltagare av Röda Korset på nybakat surdegsbröd och detta bröd och bröd som av deltagarna provbakats inför mötet kunde nu bedömas av Doktor Surdeg. Sista ordet är definitivt inte sagt i denna surdegsaktion. Minst ett 20-tal personer inväntar nu surdegskulturer för att med den vetenskapliga informationen som gavs denna kväll som bakgrund, ge sig i kast med att på egen hand ta fram ett vackert, gott och näringsriktigt surdegsbröd. Arrangörerna, Röstånga Rödakorskrets och Röstångabygdens kulturförening, var mycket nöjda med denna surdegsafton och föreningarna ser detta som ett gott exempel på hur gemensamma aktiviteter kan skapas genom bra dialog.

 

 

 

Nationalparkskväll på Midgård i Röstånga.

 

Det blev pompa och ståt, natur och kultur, men också en mycket kreativ diskussion om Nationalparkens värde och tillgänglighet.

 

Kvällen inleddes med att Leif Persson visade en film från invigningen av parken den 13 juni 2001. Det hela utspelade sig i Skäralid; mycket folk, stor orkester och invigning av Carl XVI Gustaf. Under invigningen redovisades också skälen till varför området avsats som Nationalpark och alla som besökt de mest tillgängliga platserna, såsom Odensjön, Skäralid och Kopparhatten,förstår att den dramatiska geologin och de osedvanligt vackra scenerierna under alla årstider starkt bidragit till att skydda området till allmänhetens glädje men också som en kunskapskälla att bevaras till kommande generationer.

 

Så berättade Åsa Elfström ( Naturrum, Skäralid ; arbetar just nu med att ta fram en ny utställning; klar maj 2012) om nationalparknaturens historia och pärlor. Hon började med att berätta att berggrunden är kanske 1800 miljoner år gammal och att Röstångaborna inte behöver gå längre än till Nackarpsdalen eller Odensjöns dalgång för att ha förflyttats cirka 100 miljoner år tillbaka i tiden. Då var här dramatik med flera aktiva vulkaner och vid Rallate kan vi se de sexkantiga basaltpelarna som markerar vulkanmynningen. Åsa berättade också om olika teorier över Odensjöns bildning men också om de så geometriskt korrekta rasbranterna som kan ses bl.a. vid Odensjön. Så fick vi vara med om en resa som kom att handla om Nationalparkens bäckar och naturen kring dessa med många fina bilder på blommor och insekter. Och skogen, denna lövskogslunga i vår så rikt befolkade del av landet. Här fick vi veta hur betydelsefullt det är för den biologiska mångfalden att träd som dött och fallit omkull får vara kvar och fungera som resurs för tex. svampar och insekter.

 

Taggbock,en sällsynt skalbagge i National-parken och ...

 

... forsärla, som är en karaktärsfågel.

 

Men Söderåsen visar också tydliga tecken på kulturell aktivitet. Sålunda vittnar de flera tusen röjningsrösen som finns i Nationalparken om att det odlats i det området med enkla tekniker fram till ett par hundra år e.Kr. Sedan har odlingsmetoderna förändrats och vi får bofast befolkning för kanske 1000 år sedan. I nutid har ju också Kulturföreningen engagerat sig i de gamla torprester som visar att på många ställen återerövrar naturen den mark som tidigare brutits.

 

Nationalparkschef Jesper Witzell gav en gedigen redogörelse över hur Nationalparken förvaltas och berättade om det stora projekt som syftar till att ”avbarra” parken och plantera ädellövskog. Vi fick veta vilka svårigheterna är med en nyplantering och hur viktigt det är att stängselskydda planteringarna bl.a. mot bete av dovhjort. Vi fick veta hur tidsplanerna är för avlägsnandet av stängsel och stolpar men också att om allt går enligt planerna kommer all gran att vara borta om c:a 10 år. Vi närmade oss nu de kärnfrågor som många i Röstånga burit på alltsedan nationalparken bildades. Jesper lämnade klara och utförliga svar på frågor rörande Nackarpsdalen och tillgängligheten till dalen och Odensjön. Diskussionen blev mycket konstruktiv och vi enades om att Kulturföreningen och Nationalparken har gemensamma intressen i att underlätta för allmänheten att besöka även den för parken så unika pärlan Odensjön. En konkret plan över hur bägge intressenter skulle kunna bidraga diskuterades. Det var många som fick sina frågor besvarade under den fortsatta diskussionen vid kaffet och Åsa och Jesper lämnade en riktigt nöjd skara efter sig i den sena kvällningen.

 

 

 

Trädgårdsvandring i regn
och rusk.

 

Alla som har trädgård kan säkert intyga att årets sensommar inte gynnat trädgårdsväxterna. Då också många växter i Olgas trädgård hade kapitulerat för det regniga och tuffa vädret kom årets vandring att bli lite annorlunda. Det blev mer en jämförelse mellan trädgårdsväxter och deras vilda ”kusiner” men kanske framför allt mellan trädgårdsväxter och insekter. Men trots det miserabla vädret hade 21 entusiaster infunnit sig till höstens traditionella guidning i Olgas trädgård.

 

Det började med att vi fick stifta bekantskap med ett ”ogräs”, springkorn, som finns i nästan varje trädgård här i Skåne. Växten med den gracilt upphängda lilla gula blomman heter Impatiensnoli-tangere på latin och där Impatiens betyder ömtålig. Denna lilla växt är mycket nära släkt med en riktig bjässe i trädgården, jättebalsaminen, som den också jämfördes med under guidningen. Noli-tangere betyder ”vidrör icke” och anspelar på att om man klämmer försiktigt på frökapslarna slungas fröna ut med en explosionsartad mekanism.

 

Springkorn (Impatiensnoli-tangere).

 

Apollpfjäril vars larv lever på kärleksörten.

 

Vid jättebalsaminen hade vi förväntat att få ta farväl av höstens sista humla men i det väder som rådde visade den sig inte. Vi fick i stället lyssna till en dikt om humlans år av Erik Axel Karlfeldt. Det blev ett värdigt farväl till denna trädgårdens mästare som genom sin flit ser till att växter pollineras och kan sätta frö.

 

Vi fick lära oss att kärleksörten är värdväxt för den otroligt vackra apollofjärilen mendet mest spektakulära var att få veta att den sällsynta svartfläckiga blåvingens larver, som är helt bunden till vildväxande timjan, tas om hand av en viss art av rödmyra och tillåts leva i stacken och äta myrornas larver mot att den i gengäld levererar en eftertraktad söt vätska som myrorna begärligt slickar i sig. I början av sommaren då fjärilen kläcks ur sin puppa kryper den ut ur stacken, låter vingarna utvecklas och söker sedan upp en partner som den parar sig med.

 

Backtimjam (Thymus serpyllum).

 

Svartfläckig blåvinge.

 

Sedan sker äggläggning på timjanplantorna och cirkeln är sluten. Så fick vi lära att den vilda växten mjölkört (även kallad rallarros), som är ganska vanlig i våra trädgårdar, är värdväxt för en s.k. svärmarfjäril (brunsprötad skymningssvärmare) under dess larvstadium och att fjärilen fullt utvecklad på kvällarna likt en liten kolibri står svävande framför kaprifolblommor i våra trädgårdar.

 

Brunsprötad skymningssvärmare.

 

Då regnet tilltog samlades alla under den utfällda markisen och plötsligt uppstod ett riktigt mingel framför den traditionella svampsoppan gjord på Karl Johan. Det blev nu mycket diskussion om växter, fjärilar, svampsoppa och mycket annat. Då värdfolket inte lyckats frambringa någon dikt om Karl Johan svampen anmodades de deltagande att till nästa år deklamera en sådan (ur litteraturen eller egen-författad) i annat fall kommer nästa års svampsoppa att vara baserad på annan svamp och för den soppan kommer värdfolket inte att kunna ta ansvar.

 

 

 

Vårvandring
Söndagen den 6 maj kl 10.00

 

Tillsammans med våra naturexperter gör vi en guidad vandring runt Härsnäsdammarna. Vi får höra fängslande berättelser om de växter och djur som vi ser och hör på vandringen. En lärorik "måste"-upplevelse.

 

Samling vid Gästis parkering för samåkning. Medtag kaffekorg.


Röstångabygdens kulturförening

 

 

 

Vår kulturtidskrift, nr 2. år 2011


Innehåller bl.a. artiklar om:

 

Ett gammalt handelshus i byn
Från torpruin till levnadsöde
Järnvägen i Röstånga
Mina Röstångabilder från 40-talet
När världen skulle förgås
Kamp i Röstångabygden
Om Odensjön
Vad jag minns av min "ljuva ungdom"
Västergårds kalvhage

En trogen konstnärsgäst

 

 

 

Vår kulturtidskrift, nr 1. år 2011

 

Innehåller bl.a. artiklar om:

 

Blinkarpshemmet
Från smedja till båtvarv
Duveskog
Godtemplarhuset
"Skomagaren" i Härsnäs
Stigar, vägar och broar
Tankar om Nackarpsdalen
Ett "sorgligt" 50-årsminne
Urds gåva

 

 

 

 

”Skånsk blanning” på Midgård.

 

 

Det blev en riktig skånsk afton på Midgård då Kulturföreningen gästades av Bengt Åke Bengtsson, onsdagen den 13 april. Dragspelsmusik och historier på riktig skånska. Bengt Åke är född och uppvuxen i Hörby och med en mor som uppmuntrade honom att spela dragspel. Flyttade så småningom till Heagården i Munka Ljungby där han nu är museivärd. Berättade att han skämts halva livet för sin skånska dialekt men av denna skamsenhet fanns inte ett spår denna kväll. Att Bengt Åke hyser en stark känsla till det skånska landskapet och dess innevånare framgick med all tydlighet i såväl historier som valet av sånger. Skånskan var så genuin att en icke skåning fick anstränga sig till det yttersta för att hänga med. När så Bengt Åke mitt i underhållningen började förhöra de närvarande på betydelsen av gamla skånska ord var det många som fick sitt minne uppfriskat. Underhållningen rullade på i ett typiskt skånskt tempo med allsång (på svår skånska), riktigt roliga historier och så naturligtvis Edvard Persson. Ju längre tiden led ju mindre märkte man den skånska blygsamheten som i en historia där en stockholmare vid något tillfälle inför en skåning ondgjorde sig över att så många skånska politiker nått toppositioner i regering och på kanslier, varpå skåningen svarade: ”ja och ändå exporterar vi bara de sämsta”. Kvällen avslutades med kaffe och ett gratislotteri där vinnarna kunde glädja sig åt choklad och äppelmust.

 

 

Kulturföreningen besökte Uppåkra

 

Knappt hade den förväntansfulla skaran av föreningsmedlemmar tagit plats i den gula bussen förrän vår entusiastiske och synnerligen kunnige ledare, Sven Ockborn, började diskutera vilken bro som är äldst i Röstånga. Efter en kort retorisk övning fastslog Sven att det är Billingebron. Sedan delgavs deltagarna fakta om den gamla riksvägens sträckning från Röstånga till Uppåkra. Vi fick veta allt om milstenar, gästgiverier, torg och kyrkor, om ändringar i vägens sträckning genom åren och att det i princip var kärr och ”surhål” som bestämde var vägen skulle gå.

 

Framme i Uppåkra informerade Sven oss om denna järnåldersboplats enorma utbredning och att den under vikingatiden sannolikt beboddes av tusentals människor. Boplatsen upptäcktes 1934 då man vid grävningsarbeten stötte på tjocka kulturlager. Vid vårt besök informerades vi av en arkeolog, i anslutning till en utgrävning ,om att det fanns kulturlager som var flera meter tjocka. Vid den aktuella utgrävningen hade man precis passerat genom de översta ”blandlagren” och kommit ner i ostörda lager där man förväntade sig göra intressanta fynd.

 

 

Vid utgrävningsområdet i Uppåkra finns utförliga informationsskyltar som beskriver bosättningsområdet och de mest uppseendeväckande föremål som grävts fram.

 

Efter besöket i Uppåkra deltog vi i en guidning på Historiska museet i Lund där ett stort antal av de mer än 28 000 föremål som hittats vid utgrävningarna fanns att beskåda. Det kanske mest spektakulära fyndet i Uppåkra är nog upptäckten av ett hedniskt tempel och som för första gången kunde grävas ut. Fynd av en bägare i guld och silver samt en glasskål och ett stort antal s.k. ”guldgubbar”tydde enligt guiden på att här sannolikt förekommit s.k. blot (offerceremonier). Templet byggdes på 200-talet och fanns kvar på sin plats i mer än 600 år, men kanske revs det då kristendomen kom till Skåne på 900-talet.

 

De olika fynden visade också på de kontakter Uppåkra hade med andra kulturer, inte minst den romerska. Uppseendeväckande var fynden av romerska kirurgiska instrument ,att användas för att avlägsna föremål i sår och liknande. Under visningen vidgade guiden betydelsen av Uppåkrafynden genom att sätta in dem i ett större sammanhang bl.a. genom att i sina tolkningar ta in information kring andra järnåldersfynd runt om i Skåne. Detta ledde till en avslutande diskussion om Uppåkra som kultur- och maktcentra och dess betydelse fram till dess platsen miste sin betydelse då det Lund som stad växte fram i samband med att kristendomen kom till Norden.

 

Den gamla landsvägen mellan Trelleborg och Löddeköpinge via Uppåkra fanns redan på järnåldern och dess sträckning anses väl belagd. Hur det är med den gamla riksvägens sista sträckning från Röstånga till Uppåkra får nog Sven fundera på ett tag till. Deltagarna framförde ett storttack till Sven för ett väldigt fint arrangemang men vi var nog lite förvånade över att Sven under resan på denna anrika väg inte vid något tillfälle nämnde dess enligt vägverket korrekta vägnummer.

 

 

Underhållning på Midgård.

 

Det blev en riktig nostalgikväll, fredagen den 29 april. Kulturföreningen arrangerade då en träff med Billinge Underhållnings- Orkester, som spelade och sjöng evergreens och schlagers. Det var nästan med darr på stämman som föreningens ordförande Lennart Lundberg vid introduktionen mindes ”Mjölnarens Irene” och att ”flickor inte är att lita uppå”. Man började med visor från andra världskriget bl.a. Lili Marleen och sedanföljde det ena örhängen efter det andra. Här fanns alltifrån ”mannen i byrålådan” till Frank Sinatras ”Under my skin”. Att alla fick sina favoriter framförda var det ingen tvekan om men samtidigt föreföll det lite märkligt att så många låtar handlar om män och kvinnor som aldrig borde träffats; tänk så mycket vacker musik om så mycken tragedi och besvikelse. Så förundras man ju över hur lilla Billinge kan producera så mycket av musikalisk kvalité. Orkestern uppträdde i all sin professionalism väldigt avslappnad och ibland nästan lite amatörmässigt oorganiserad men detta var endast en chimär som bidrog till att skapa en väldigt gemytlig kontakt med publiken. Man avslutade mycket träffsäkert med ”Fly meto the moon”, men den nöjda publiken applåderade fram ett extranummer, ”Buenaserasenorita, buenasera”. Därefter tog ordföranden till orda, tittade på klockan och med glimten i ögat konstaterade att arbetstiden för orkestern inte var avslutad så det fick nog bli en låt till.

 

Arrangemanget omfattades också av en eftersits med mat och dryck och här var alla borden upptagna till sista plats (föranmälan). God mat och fin stämning och under utdelningen av lotterivinsterna vidtorg också ett historieberättande där bl.a. Georg Welin, på ett oefterhärmligt sätt, deklamerade en dikt om Adam och Eva och som definitivt satte fart på såväl matsmältning som skrattmuskler.

 

Billinge Underhållnings- Orkester på Midgård

 

Stämningen var på topp i ”matsalen” .

 

 

 

Lite statistik om vår Hemsida rbkultur.se

 

Under år 2011 besöktes hemsidan utav 8462 besökare och de tittade på 19889 sidor. I snitt blir det 23 besökare varje dag under året och att det lästes 54 sidor under de besöken.

 

 

Vårvandring i lövsprickningen

 

Det var en tapper skara som genomförde den planerade vandringen i Röstångas närnatur för att njuta av lövsprickning och de nyanlända vårfåglarnas sång. Förra årets vandring, som faktiskt var tidigare än årets, kunde genomföras i shorts och T-shirt. I år var vi riktigt välklädda. Vi styrde vår kosa mot Nackarpsdalen och i dess bortre ände vid bäcken berättade Jan Nilsson om några blommor bl.a. kabbelekan som lyste gul intill bäcken. Vidare fördjupade vi oss i alens biologi och det faktum att den lever i symbios med svampliknande bakterier och bildar koralliknande föreningar på rötterna. Genom detta samarbete med bakterierna kan alen fixera luftkväve på i princip samma sätt som ärtväxterna gör.

 

Då vi kom upp i björkskogen som växer ovanför turistinformationsplatsen diskuterade vi björkens användning både nu och i svunnen tid. Som väl är behöver ju inte barnen smaka riset längre i ”uppfostringssyfte” som det en gång hette. Under denna pratstund bjöd Olga på björksav som hon ansåg var riktigt hälsosamt. Olga hade själv tappat några björkar och hon berättade att en kraftig björk ger lätt mer än 10 liter sav under ett dygn. Men man måste passa på. Då björkens blad är stora som musöron är tiden för att tappa sav över. Efter denna stärkande dryck fortsatte vi genom bokskogen bort mot Odensjön. Här kunde vi höra bl.a grönsångaren (låter som en krona som snurrar på en lertallrik). Den tillsammans med lövsångaren och gransångaren underhöll oss flitigt på vandringen genom bokskogen.
 

 

Vid Odensjön pausade vi och intog medhavd matsäck. Det blev en intressant diskussion om biologisk mångfald under denna paus. Vi hade precis passerat en riktig ”pelarskog” med höga raka stammar, ingen bottenvegetation och inga kullfallna träd. Och så där vi satt, fanns ett antal s.k. lågor, gamla liggande bokstammar och flera utmärkta högstubbar helt klädda med fnöskticka. Tickornas angrepp på bokarna gör att de bryts av vid någon storm ett antal meter upp på stammen. Det är i regel gamla bokar som drabbas och när de sedan angripits och dött utgör de en fantastiskt fin miljö för ett flertal insekter. I dagen moderna skogsbruk finns dock alldeles för få sådana områden och de insekter som är beroende av en sådan miljö kan inte sprida sig utan dör ut.
 

 

Sedan passerade vi Odensjön och gick längs fägatan ner mot Röstånga by. Vid den gamla dansplatsen, Odenslund, stannade vi och gjorde de deltagare som inte kände till platsen uppmärksamma på de märken i naturen som vittnar om att här har det legat en dansbana på 30-talet. Som någon uttryckte det ”nog borde det väl finnas någon fotodokumentation från den tiden”. Så skiljdes vi åt efter en ganska exakt tre timmar promenad, stärkta både till kropp och till själ.

 

 

 

 

Torpinventeringen påbörjad

 

Kulturföreningen har flera studiecirklar och en av dessa har fokuserat på ett antal torp som skall inventeras, i första hand avseende kulturväxter, men också med hänsyn till den historia torpet kan berätta. Under hösten besökte gruppen ett antal torp i Kvärk (se Röstångabygden Nr 2, 2010) och nu hade turen kommit till det torp som Leif Persson bodde i som barn. Turen till torpet hade förberetts och beslutats till att ske ”då påskliljorna blommade”, men då vårvärmen satte in med osedvanlig kraft var det med viss spänning vi nu, den första maj, emotsåg huruvida de påskliljor som finns vid torpet fortfarande var i blom. De 17 deltagarna fick ett alldeles utmärkt promenadväderoch kunde också njuta av de nyutslagna bokarna, vars skira grönska ännu inte förmörkade marken mellan stammarna. På plats vid torpet gav Leif Persson en mycket målande översiktlig beskrivning över sina minnesbilder av torpet (visade en skiss över dess utseende) och den tillhörande marken. Han berättade om husdjuren, betesmarken, åkern och vad som odlades och om trädgården med dess växter. Föräldrarna hade flyttat till torpet, som tillhörde Alfred Olssons gård i Härsnäs, 1933. En septemberdag 1938 slogs familjens tillvaro i spillror då genom en olyckshändelse torpet sattes i brand och brann ner till grunden. Allt detta bevittnade den då femårige Leif som tillsammans med sin bror satt insvepta i filtar och kunde bevittna hela händelsen och också hur alla husdjur brann inne (Leif Persson planerar att i en särskild skrift beskriva denna händelse och övriga detaljer som har med torpets historia att göra).

 

Efter en stärkande fikapaus gjordes en enkel skiss över området närmast torpet och sedan kunde cirkeldeltagarna med Leifs hjälp börja pricka in de trädgårdsväxter som Leif mindes fanns vid torpet. En del växter (snödroppe, påsklilja, pingstlilja, krusbär, syren och fruktträd) finns fortfarande kvar. Leif har också från torpet bevarat kejsarkrona och snöklocka).

 

Vandringen tillbaka till byn utnyttjades av deltagarna till att diskutera olika problemställningar som uppkommit under cirkelträffarna och nya tankar och idéer utbyttes. En synnerligen kreativ utflykt och ett stort tack till Leif Persson som guidade oss med sedvanlig energi.

 

Leif Persson orienterar deltagarna om torpets ägor, bete och odling.

 

Fikapaus i den värmande vårsolen.

 

 

Från antikviteternas
underbara värld.

 

Nog är vi många som via TV följt ”Antikrundan” och förundrats över alla vackra antikviteter men också över dess värden. Och så en januarikväll på skolan Midgård i Röstånga vandrar en otroligt vacker silverbägare, värd mer än tvåhundra tusen kronor, mellan de besökandes försiktiga händer. Bägarens historia var bara början på en fantastisk kväll och det var inte att ta minste på att Röstångasonen Kurt Nilsson sedan lång tid tillbaka var hopplöst förlorad i antikviteternas värld. Men vet man inte vem Kurt Nilsson är behöver man bara använda tillägget ”Tumlaren” och alla vet att man har att göra med en av Sveriges absolut främsta kännare av antikviteter.

Kurt Nilsson med hustru Sonja.

 

Så berättade Kurt om sitt liv som antikhandlare och att det går upp och ner. Därför är smeknamnet ”tumlaren” synnerligen passande. En tumlare är ett dryckeskärl av glas eller metall, som saknar såväl fot som handtag och som är så konstruerat att kärlets låga tyngdpunkt gör att det alltid hittar tillbaka till sitt utgångsläge. ”Så har det också varit för mig, jag har alltid kommit på fötter igen” förklarade Kurt Nilsson.

 

Kurt Nilsson började som möbelrenoverare och fick lära sig att ”köpa och sälja” hos Falkloos i Malmö. Det grundläggande handlaget lärde han sig av sin far som var vagnsmakare i Röstånga. Det var inte bara eleganta föremål i silver och tenn som förevisades och fick sin historia berättad, vi fick också se ett utomordentligt elegant och sinnrikt konstruerat reseschatull med en elegant intarsia på insidan av dörren. Beställaren själv beslutade oftast hur skåpet skulle inredas. Skåpet var tillverkat i valnöt, lönn, ebenholts och buxbom och hade sinnrikt inlagt en rad lönnfack. ”Ju fler ju värdefullare” berättade Kurt och det finns skåp som värderats till 50 miljoner kronor. Det skåp som visades var från 1500-talet. Fascinerande var också det borr från 1600-talet som användes för s.k. trepanering (en metod för att borra sig genom skallbenet för att på så sätt komma tillrätta med sannolikt någon psykisk åkomma).

 

Men även textilier fanns på plats på Midgård denna kväll. Således fick vi stifta bekantskap med (men ej vidröra) en damastduk, daterad 1688, från Vegeholm. Kurt visade också en synnerligen vacker ”agedyna” som hade vävts på 1700-talet av en av döttrarnatill innehavaren av gästgiveriet i Everlöv.

Agedyna från Everlöv vävd av Hanna PehrsDotter, 1792.

 

Som vanligt avslutades kvällen med kaffe och hembakat och intressanta diskussioner och så naturligtvis lotterier med många fina vinster dock inte i närheten avvärdet på de föremål som Kurt Nilsson hade dukat upp på sitt bord.

 

Gunnar Andersson

 

 

 

Tidigare artiklar

 

Stora Hjortaröds mölla

 

Kilimanjaro och nationalparker på Gunnar Olins afrikanska meny.

 

Sydkorea - morgonrodnadens land

 

Härsnäs på 40-talet.

 

Kjell Berlin, en fängslande Röstångapolis?

 

Harriette och Stina bjöd på en förtjusande kväll.

 

Vem var Nils Ludvig

 

Att lära känna sina rötter

 

Bo Danielsson - en ynglings minnen från Röstånga.

 

Människans behov av föda har omdanat det Skånska landskapet under 6000 år

 

LAN-party på Hasselbacken

 

Invigningen av Hasselbacken den 8 nov 2009

 

Julmarknaden 2009

 

Edelweis tavlor finns att beskåda på Hasselbacken

 

En sann torphistoria på Midgård

 

Honung, är det bara en biprodukt?

 

Medlemsmöte på Hasselbacken där även Georg Welin "tog ton".

 

Blommornas dag 14 juni

 

En spelmans saga

 

Diverse notiser

 

Rapport från vårt idémöte på Midgård

 

Per Gummeson - Röstångas store konstnär

 

Några kulturgrupper har börjat sitt arbete

 

Historiska kartor

 

Nilla van der Crussen

 

Kultur - vad är det för något?

 

Litteratur skriven om bygden och dess invånare

 

 

 

Copyright 2008 Kulturföreningen
  Till arkivet - alfabetiskt register

Start

Kulturnyheter

Verksamheten

Arkivet

Om föreningen

Kontakt