|
Blommornas dag 14 juni
Guidning i Nils Liljas fotspår av Lotta Lundberg och Åsa Elfström. Text
Gunnar Andersson.
Blinkarp blev ju ytterligare belyst (liksom tidigare av Gunnar Olin) genom
Liljas koppling till byn. Intressant här var ju åter påpekandet av betesmarken
som före utdikningen var en myr och där man på den tiden tog myrhö som foder
till kreaturen. Binkarps fälad är ju ett märkligt stycke mark med både
kalkhaltiga och kalkfattiga avsnitt med St Pers nycklar och stagg som
indikatorväxter. Mest känd är fäladen för den stora artrikedomen av
vaxskivlingar. En unik mark av stort nationellt och internationellt värde.
Orröds by blev ju ett fint exempel på hur en by kunde utvecklas med speciell
tanke på in- och utägor före och efter skiftesreformerna. Vi kunde följa byns
utvecklingen på detaljerade kartor och också lära oss förstå hur man tog
tillvara material för inhägnad och där ingenting som producerades i närmiljön
fick gå till spillo.
Vid Ramstorp, där Lilja botaniserade flitigt studerade vi den stora
skillnaden i artrikedom i granskog och blandlövskog. Bland de insamlade växterna
fanns sådana som hade mindre angenäm doft som tex stinknäva, stinksyska och
flenört. Vi roades av att Linne´ namngivit (det latinska namnet) stinknävan
efter en botaniker som han minst sagt inte kom överens med.
Vid Trolleholm studerade vi den rika förekomsten av lövträd och vi intog
medhavd matsäck på en höjd av lerskiffer, strax ovanför en bäck. Här på höjden
fick varje deltagare uppgiften att läsa om en växt ur Liljas flora och speciellt
roande var att läsa om växternas användning. Nere i dalen kring bäcken besökte
vi en plats där den ludna johannesörten växer, en ovanlig växt som tidigare
upptäckts av Lotta. Vid bäcken kunde vi höra forsärlan och såg den också
sittande på taknocken. Sannolikt häckar den vid bäcken. Kunde också konstatera
att förekomsten av ”jätteekar” fanns kring Trolleholm. När förbudet att såga ned
ekarna släpptes en gång i tiden var bönderna inte sena att ta bort dessa stora
skuggande träd medan de stora godsen och också kyrkan på sin mark bevarade dessa
fina manliga träd. Lotta påpekade då vi stod framför en högstubbe att ett träd
har stor betydelse för den biologiska mångfalden också efter sin död och en ek
kan vara miljö för många levande organismer flera hundra år efter det att den
dött.
| 
