|
Curaçao – en ö utan tidspress
”Varför måste vägen till Curacao, gynga så.” Nej, öns namn uttalas som det
skrivs och inte som det sjungs i Povel Ramels visa. Och här har man inte
bråttom. Det gav Ulla Strandberg många dråpliga exempel på då hon guidade
åhörarna genom sevärdheter, geografi och historia.
Curacao är långsträckt och av Bornholms storlek. Här finns världens 4:e
största djuphamn och stora containerfartyg lägger regelbundet till här. Ön
ligger strax utanför Venezuela i den sydliga delen av Karibiska havet, är en
platt och torr ö och har cirka 160 000 innevånare. På grund av torkan och
avsaknad av grundvatten råder det i princip bevattningsförbud och därför är
odlingar mycket sparsamma. Kanske lite märkligt att det är elbrist på denna ö
som badar i sol. Man har en del vindmöllor men någon större satsning på
solenergi har inte tagit fart ännu.
Curacao ligger utanför orkanbältet och från november till januari är det
regnperiod och då blommar ön upp. Det är ett ganska ungt turistland men Ulla
berättade att det är också ett skatteparadis. Ön intogs av holländarna på
1600-talet och kom att utvecklas till ett centrum för den holländska
slavhandeln. På ön finns också ett museum över slaveriets historia och vi fick
höra av Ulla om hur ett slaveriuppror startats på ön men det skulle dröja länge
innan slaveriet avskaffades.
Som turistö är Curacao fantastisk med sina vackra stränder och laguner med upp
till 50 m siktdjup. Här strålar solen intensivt så här gäller att använda högsta
solskyddsfaktor de första dagarna. Och här kan man njuta och falla in i det
långsamma tempo som är typiskt för Curacao enligt Ulla. Att stressa upp sig för
att det tar tid på restaurangen eller att man inte kommer på utsatt tid är helt
lönlöst. På denna ö existerar inte ”utbrändhet”.
Willemstad i all sin prakt.
Man har tradition att måla husen både färggranna och ofta. Willemstad t.ex.
som är upptaget på Unescos världsarvlista är synnerligen praktfull.
Finns det då något man bör akta sig för? Jodå, här finns hammarhajar, men de
är nattaktiva så det är ju knappast ett problem, men man skall definitivt akta
sig för den ” portugisiske örlogsmannen” en vacker, giftig och vida välkänd
brännmanet.
”Den portugisiske örlogsmannen”
Och så finns det både svarta (mycket giftiga, men sällsynta) och bruna
skorpioner. Men det man skall vara särskilt försiktig med är ett äppleträd som
växer nära stranden och som bär mycket giftig frukt.
Det var en riktigt avstressande upplevelse Ulla bjöd på denna januarikväll på
Midgård och på slutet kom frågor kom upp om språk, kriminalitet,
boendekostnader, valuta m.m. Och inte minst information kring den likör
(Curacao/Curacao) som endast kan köpas på ön.
Kaffe, hembakade kakor, lotteri med ätbara vinster; allt enligt traditionen och
så eftersnack vid fikaborden säkert kring semestermål med inspiration från Ulla
Strandbergs föredrag.
Gunnar Andersson
| 
