|
Kilimanjaro och nationalparker på Gunnar Olins
afrikanska meny.
Visst har de flesta hört talas om Kilimanjaro och Serengeti men vet alla var
dessa platser ligger och kan man verkligen besöka dem på samma resa till Afrika?
Gunnar Olin inledde för säkerhets skull med att panorera över en detaljerad
karta och guidade oss till de olika platser vi skulle besöka under hans
presentation. Vi fick då lära oss att samtliga platser ligger i Tanzania och att
Kilimanjaro ligger nära gränsen till Kenya.
Egentligen var det nog Gunnars dotter Lykke som övertalade Gunnar att göra
resan till Afrika i januari- februari 2001. Man landade mitt i natten på
flygplatsen Arusha och for sedan på allt sämre och gropigare vägar till första
övernattningsstället, en bungalow tillhörande en kaffeplantage på Kilimanjaros
bördiga sluttning. Redan dagen efter startade äventyret med att bestiga
Kilimanjaro, världens högsta fristående vulkanberg. Namnet, som på swahili
betyder ”den onde andens berg”, antyder att berget inte är att leka med och att
det gällde att förbereda sig noggrant. Till gruppens förfogande stod en kock, en
guide och fem bärare. Det fanns olika rutter att välja på så det gällde att
välja rätt och ha en bra strategi för att orka med att nå ända upp till toppen.
Man gick i etapper för att någorlunda kunna anpassa sig till höjd och minskad
syrehalt i luften. Då Kilimanjaro ligger nära ekvatorn gick färden genom alla
klimatzoner med sina karaktärer: stäpp, tropisk skog, gräsmark och sten och
lavfält. Det blev en ansträngande men fantastisk tur uppför berget och Gunnars
film visade på många vackra vyer. Här fanns också träd som var översållade med
hängande lav, något som antyder att miljön är alldeles utmärkt. På 3800 meters
höjd stannade man i två nätter för att få lite acklimatisering och motverka
risken för ”höjdsjuka”. Nära toppen visade Gunnar filmsekvenser på den välkända
snö- och glaciärtäckta toppen som ger Kilimanjaro dess karaktär. Gunnar och
Lykke berättade att glaciären under senare år minskat i storlek och att det
finns flera orsaker till detta bl.a. minskad nederbörd. På toppen fick gruppen
endast stanna några minuter innan nedfärden påbörjades och av den filmade
dokumentationen framgick med all tydlighet att det var en ansträngning utöver
det vanliga, dock filmade Gunnar tillfället med en imponerande stadig hand.
Överblick över Tanzania och de platser (Kilimanjaro, Tarangire, Serengeti,
Lake Manyara och Ngorogoro) som Gunnar och Lykke besökte.
Efter bestigningen av Kilimanjaro fick vi följa med på safari till ett antal
nationalparker. Stora områden i Tanzania består av högslätter med savanner. I
området mellan Kilimanjaro och Victoriasjön i väster utbreder sig stora
grässlätter av vilka Serengetislätten är mest berömd för sitt oerhört rika
djurliv. Gunnars film gav också prov på det rika och varierade djurliv som finns
på Tanzanias savanner och grässlätter. Vi började med Tarangire National Park,
som kallas för elefanternas och baboaträdens park. Den är en trädsavann men
innehåller också våtmarker med ett rikt fågelliv. Här hade Gunnar fångat
babianer, impalaantiloper och ett besynnerligt trädklättrande lejon på film.
Gunnar försökte att bestämma de olika fågelarterna han stötte på men gav enligt
Lykke snart upp. Baboaträdet som också kallas för apbrödsträd kan bli upp till
5000 år gammalt och samlar på sig regnvatten i den väldiga och ofta ihåliga
stammen. Gunnar visade hur elefanterna gjort ett stort hål i ett sådant träd för
att komma åt vattnet. Man övernattade i tält i parken och på natten fick man
uppleva hur en elefanthjord passerade mellan tälten. Färden fortsatte sedan till
Lake Manyara National Park och här fick vi bl.a. stifta bekantskap med en hel
flock elefanter och kohägrar som följde i elefanternas spår. Serengeti är ju
känt för sin stora rikedom på djur och här i de vegetationsfattiga delarna
träffade vi på gnuer (kalvningsområde) och zebror i mängd. Gunnar hade också
lyckats filma en flock flodhästar och även några som gått upp för att beta på
dagen, vilket är ytterst ovanligt. Dessa stora kraftiga djur går om nätterna in
i bostadsområdena och ställer till oreda och flera människor har blivit dödade
av flodhästarna. En stor flock med afrikansk buffel visade sig också. Dessa
kraftiga djur viker inte ens ner sig för ett lejon. Vidare fick vi se den
märkliga sekreterarfågeln, några vårtsvin, en sköldpanna och en leopard. I den
stora Ngorongoro kratern som är väldigt frodig fick vi se lejon, zebror,
elefanter men också den vackra krontranan och den minst sagt fula marabustorken.
Här hade Gunnar också lyckats filma några noshörningar och ett par geparder
innan de försvann i det höga gräset.
Avslutningsvis på denna afrikanska resa visade Gunnar bilder på ett antal
vackra växter och kanske tycker Gunnar att ”Afrikas blå lilja” är vackrast och
den som önskar kan säkert få komma och se den hos Ylva och Gunnar ty där växer
den också, men under mindre tropiska förhållanden. Så följde frågestund och
kaffe och Röstångabygdens förening var mycket nöjd med att Gunnar hade lyckats
med att dra så många deltagare till föreningens årsmöte.
| 
