|
Vårvandring i lövsprickningen
Det var en tapper skara som genomförde den planerade vandringen i Röstångas
närnatur för att njuta av lövsprickning och de nyanlända vårfåglarnas sång.
Förra årets vandring, som faktiskt var tidigare än årets, kunde genomföras i
shorts och T-shirt. I år var vi riktigt välklädda. Vi styrde vår kosa mot
Nackarpsdalen och i dess bortre ände vid bäcken berättade Jan Nilsson om några
blommor bl.a. kabbelekan som lyste gul intill bäcken. Vidare fördjupade vi oss i
alens biologi och det faktum att den lever i symbios med svampliknande bakterier
och bildar koralliknande föreningar på rötterna. Genom detta samarbete med
bakterierna kan alen fixera luftkväve på i princip samma sätt som ärtväxterna
gör.
Då vi kom upp i björkskogen som växer ovanför turistinformationsplatsen
diskuterade vi björkens användning både nu och i svunnen tid. Som väl är behöver
ju inte barnen smaka riset längre i ”uppfostringssyfte” som det en gång hette.
Under denna pratstund bjöd Olga på björksav som hon ansåg var riktigt hälsosamt.
Olga hade själv tappat några björkar och hon berättade att en kraftig björk ger
lätt mer än 10 liter sav under ett dygn. Men man måste passa på. Då björkens
blad är stora som musöron är tiden för att tappa sav över. Efter denna stärkande
dryck fortsatte vi genom bokskogen bort mot Odensjön. Här kunde vi höra bl.a
grönsångaren (låter som en krona som snurrar på en lertallrik). Den tillsammans
med lövsångaren och gransångaren underhöll oss flitigt på vandringen genom
bokskogen.
Vid Odensjön pausade vi och intog medhavd matsäck. Det blev en intressant
diskussion om biologisk mångfald under denna paus. Vi hade precis passerat en
riktig ”pelarskog” med höga raka stammar, ingen bottenvegetation och inga
kullfallna träd. Och så där vi satt, fanns ett antal s.k. lågor, gamla liggande
bokstammar och flera utmärkta högstubbar helt klädda med fnöskticka. Tickornas
angrepp på bokarna gör att de bryts av vid någon storm ett antal meter upp på
stammen. Det är i regel gamla bokar som drabbas och när de sedan angripits och
dött utgör de en fantastiskt fin miljö för ett flertal insekter. I dagen moderna
skogsbruk finns dock alldeles för få sådana områden och de insekter som är
beroende av en sådan miljö kan inte sprida sig utan dör ut.
Sedan passerade vi Odensjön och gick längs fägatan ner mot Röstånga by. Vid
den gamla dansplatsen, Odenslund, stannade vi och gjorde de deltagare som inte
kände till platsen uppmärksamma på de märken i naturen som vittnar om att här
har det legat en dansbana på 30-talet. Som någon uttryckte det ”nog borde det
väl finnas någon fotodokumentation från den tiden”. Så skiljdes vi åt efter en
ganska exakt tre timmar promenad, stärkta både till kropp och till själ.
| 
