|
Rapport både lokalt och rikstäckande.
Rapportstudion på Midgård i Röstånga startade en halv timma före ordinarie
sändningstid men då med en ytterst lokal rapportering. Det var en för Röstånga
mycket positiv rapportering som handlade om allt ifrån hur kommunen nu
storsatsar på orten till Gunnar Fribergs come back i fotbollen, en nödåtgärd för
att få lite framåtanda i spelet. Lennart Lundbergs introduktion väckte stor
munterhet men löftena och informationen togs nog med en stor nypa salt av
kvällens verkliga ”rapportör” Johanna Lilius.
Johanna, idag redaktör på TV:s ”Rapport” (19.30), berättade att hon som ung
definitivt inte hade siktet inställt på detta yrkesval utan att hon endast
tyckte om att skriva. Via Skurups Folkhögskola, Expressen och Ekoredaktionen kom
hon sedan till Rapport. Sveriges Television är ett stort företag och i Stockholm
arbetar c:a 300 personer på Rapport. Det är ett tekniktungt medieföretag med en
uppsjö specialister och journalister och mitt i denna samling finner vi Johanna
som redaktör och hennes uppgift är att vara ”grindvakt” och att se till att det
som sänds fyller kravet på saklighet (Det var på den punkten Lennarts
rapportering fallerade).
”En bra nyhet skall kännas i maggropen” berättar Johanna Lilius,redaktör
på Rapport.
”A och O” är att ha tittarna för ögonen och att allt är tydligt och klart.
Detta innebär att av allt det material som presenteras under dagen och som
skulle kunna bli en nyhet för tittarna skalas det allra mesta bort. Johanna
berättade om hur en arbetsdag kunde se ut och vad som blir en nyhet. Hennes
utgångspunkt var att en bra nyhet har nyhetskraft, beröra och går ”rakt in i
maggropen”. Den får dock inte vara agiterande. Så på morgonen samlar Johanna
gruppledare och övriga medarbetare (15- 20 personer) för att gå igenom en
händelse/aktivitetslista. Det är viktigt med sanningshalten i det som skall
avrapporteras men att inhämta direktinformation på plats är inte riskfritt i
vissa länder. Att å andra sidan köpa in information från sådana områden kan det
vara ett etiskt dilemma. Efter det första morgonmötet ansluter journalisterna
och de är alltid laddade med åsikter. Johanna berättade att vissa ärenden är
besvärliga då de är ytterst komplexa och därmed svåra att hantera (t.ex. fallet
Hadille). Men om man utelämnar ett sådant aktuellt ärende hör tittarna av sig
omedelbart.
Reportrarna går sedan ut på fältet för att göra sitt jobb och ofta är det då en
fråga om att ha förmågan att få folk att prata. Johanna berättade om olika
journalisters strategier och hon framhöll som ett exempel KG Bergströms nästan
patologiska envishet och knep som alltid resulterade i att han fick svar på sina
frågor. Sedan kommer journalisterna tillbaka med sitt material. Redaktionen
skall nu ta ställning till om inslaget är rätt och sakligt och Johanna var
mycket tydlig: ”det är skam att bli fälld i Granskningsnämnden”.
Körschemat för Rapport är 28.30 minuter. Man måste också anpassa inslagens längd
till programledarens ”uppläsningshastighet” . Vi fick också några exempel på
mardröms-situationer som t.ex. när kamerorna, numera helt datorstyrda, helt
enkelt börjar vandra ut ur studion, eller, då ”vädret” som är kollosalt viktigt,
höll på att gå helt snett då meteorologen gått vilse i TV huset.
Det var stort intresse och många frågor att besvara för Johanna Lilius.
Johanna berättade också om svårigheten i arbetet med att göra inslagen
begripliga, man är ”bäst på känslor och sämst på siffror”. Forskare är hopplösa
att intervjua då de gärna drar hela forskningsprogrammet, oftast helt
obegripligt. Men det finns knep. Man säger bara att man är från ”lilla aktuellt”
och då fungerar det nästan perfekt. En viktig strategi är att vara lyhörd för
vad folk tycker för att kunna behålla dem genom hela programmet. Helst vill man
börja Rapport med bästa nyheten, därefter kommer det plats för känslor, man vill
gärna att tittaren skall identifiera sig med en person i inslaget och så vill
man helst kunna avsluta med något som kan väcka lite munterhet och skratt. Men
som Johanna sa, in i det sista fattas beslut om vad som skall sändas och när ett
avsnitt måste plockas bort kan det bli hett om öronen;” journalister och tittare
är inte att leka med”.
Johanna avslutade med att intyga hur roligt hennes arbete är och att ”när TV är
bra är det häftigt”.
Det behöver nog knappast påpekas att det blev en lång och intressant frågestund
kring kaffet med nybakat och lotteri med rikliga vinster. Och under kvällen
återkom Lennart med frågor kring vad som egentligen händer på personalfesterna
men Johanna visade prov på stor diskretion.
Då Lennart inte fått svar på sina frågor var vi lite rädda för att han
inte skulle överlämna den väl förtjänta spettekakan.
| 
