Tillsammans skapar vi RöstångaBygdens kulturutbud!

Skånska kören

Visorna är riktiga folkbildare och berättar om hur livet var för människorna långt tillbaka i tiden.

 

Vill du bli medlem?

 

Intresserad?

 

Ta kontakt!

 

e-post:

 

kontakt@rbkultur.se

 

 

 
 

Christer Lundh och Skånska kören på Midgård.

 

Egentligen krävs det en genuin förmåga i att förstå den riktigt skånska dialekten för att kunna ta till sig budskapet i de visor som sjöngs på Midgård vid Kulturföreningens arrangemang den 25 oktober. Att döma av den månghövdade publikens reaktioner var det dock inte några väsentligheter som missades. Christer gick också ut med en initial varning att texterna var ocensurerade och detta skärpte naturligtvis sinnet hos de närvarande. De gamla skånska visorna har samlats in under lång tid och glädjen att framföra dem har resulterat i att Skånska kören nu har cirka 100 medlemmar runt om i Skåne och vid framträdandet på Midgård var det den nordvästra delen av Skånska kören som sjöng tillsammans med Christer.

 

Här varnas för fräcka visor.

 

Visorna är riktiga folkbildare och berättar om hur livet var för människorna långt tillbaka i tiden. Således beskrevs i en av de första visorna hur det var under emigrationen till Amerika och intrycken från detta nya land och med lite beklagan konstaterades att det var ”skada att Amerika ligga skall så långt ifrån”. Att nå ut med visorna till en större publik var inte enkelt och till exempel nekades man 1967 att på TV sjunga på skånsk dialekt. De skånska ”madavisorna” har alltid varit mycket efterfrågade, faktiskt också längre upp i landet. Som ett exempel på en sådan framfördes en från 1903 och som handlade om ett riktigt ”Bonnagille” Här fick vi veta att det var kvinnornas uppgift att röja upp efter maten för att därefter ägna sig åt att sticka och virka medan männen drog sig undan för att spela kort, röka och dricka grogg. Visorna handlade i regel om livet på landet, att det var trångt i stugorna med många barn och att ungdomen tidigt fick ge sig ut och tjäna som dräng och piga. Hamnade man på mindre bra ställen resulterade det inte sällan i en nidvisa som t.ex. den om Skamarp nedtecknad av några gossar som tjänade på den gården.

 

Men ingen håller för öronen.

 

Så framfördes en visa som Lennart Kjellgren (känd från TV programmet Bialitt) en gång lärt av sin mor och nu var det dags att hänga upp varningsskylten för nu kom fräcka visor att sjungas. För balansens skull blandades de dock med mer anständiga. Visorna som sjöngs kunde också hänföras till olika delar av landskapet t.ex. ”Rallargille” från NV Skåne och ”Madavisa från Kristianstad (”skinn och ben och sill och kalla knudor…”) och i den sistnämnda visan var det många som stämde in i refrängen. Vid den efterföljande kaffestunden sjöng Christer till allas förtjusning ytterligare några visor.

 

Gunnar Andersson

 

Copyright 2008 Kulturföreningen
  Till arkivet - alfabetiskt register

Start

Kulturnyheter

Verksamheten

Arkivet

Om föreningen

Kontakt