|
Träden i trädgården.
Trots att trädgården domineras av högvuxna träd av flera arter har samtliga
tidigare träffar i Olgas trädgård fokuserat på örter (läkeväxter och obehagligt
giftiga växter) och insekternas och växternas ömsesidiga anpassning för att
åstadkomma en effektiv pollinering. De träd som finns i trädgården är inga
exotiska eller spektakulära träd utan tillhör de träd som en gång vandrat in i
Skåne och nu finns fritt växande i vår natur. De äldsta träden är inte särskilt
gamla (en ek och en bok), c:a 150 år, men de hade stått på platsen en god tid då
huset på Per Gummessons väg 15 byggdes 1943.
Människor och träd har alltid haft en speciell relation och de flesta känner ju
till den gamla seden att plantera ett vårdträd framför huset. I regel valde man
bland de ädla träden (alm, ask, lind och lönn) men kunde också välja ett av de
s.k. bärande träden (oxel, rönn, kastanj, valnöt och ek). Från vår plats i
trädgården kunde vi se fyra av de vilt växande bärande träden: rönn, hassel, ek
och bok. Begreppet bärande träd går tillbaka till de gamla landskapslagarna som
gav dessa träd ett visst skydd. Senare kom behovet av ekvirke till båtbyggnad
att skapa mycken tvist kring eken. Ollon från ek och bok var också en
betydelsefull svinföda under en period i de skånska regionernas hushållning och
därför skyddades dessa träd av den anledningen. Under denna kväll den 28 augusti
2014 fördjupade vi oss lite i människans relation till hassel, ek och bok.
Hasseln är en tidig invandrare och kom att dominera våra skogar under boreal
tid (c:a 9500 år före nu). Den är lätt att känna igen och bär på våren långa
gula hanhängen men bär också små synnerligen vackra röda honblommar som man lätt
förbiser. Nu i augusti bär hasseln nötter inneslutna i gröna hjälmliknande
svepen (hasseln har fått det passande latinska namnet Corylus som just betyder
hjälm).
Hasselnötter i sina prydliga ”hjälmar”.
På grund av konkurrens med det ökade behovet av ängsbruk fråntogs hasseln
sitt skydd som bärande träd i det dåtida Sverige strax innan Skåne blev svenskt.
Hasselnötterna är både goda och närande och utgjorde ett viktigt kosttillskott
för de första invandrarna och nybyggarna under boreal tid och ända fram till
våra dagar. Nötplockning var ett folknöje och på Öland tex. var drängar och
pigor lediga (”nötplockardag”) för att plocka nötter, dock inte före
Bartolomeidagen den 24 augusti. Nötterna är ju bekväma att lagra för användning
fram på vinterhalvåret men enligt Linné kunde människan inte mäta sig med musen
vid val av nötter under plockningen:” Musnötter är allra bäst och i musgömmor
kan man hitta en hel skäppa utan att en enda nöt är maskstungen eller ihålig”
(en skäppa är mellan 25 och 29 liter!). Veden är spänstig och seg och
hasselslanor var oumbärliga för tunnbindare vid tillverkning av laggkärl. Flera
andra användningsområden fördes fram och diskuterades.
Eken har sedan lång tid tillbaka varit ett omtvistat träd. Detta beror framför
allt på att ekens virke, som är synnerligen beständigt mot röta, var så viktigt
för skeppsbygge. Trädet har fått symbolisera styrka och trygghet och ett rykte
gör gällande att den kungsek som en gång växte utanför Uppsala fick stå modell
för den s.k. sparbankseken. I det gamla Rom hedrades krigshjältar med ekkransar
och våra generaler har ju ”eklöv” på axelklaffarna. Vi har i Skåne två arter
skogsek och bergsek. Av dessa är bergseken den mer sydligt växande men skogseken
går inte gärna över Dalälven på grund av tidig höstfrost som inte tolereras av
de unga plantorma. Typiska ekar av de två arterna kan enkelt skiljas åt då
ollonen på skogseken bärs av långa skaft medan de är korta på bergseken. De
bägge arterna hybridiserar dock flitigt med varandra. Varför eken vissa år bär
rikligt med ollon (”ollonår”) men inte andra år har forskningen inte kunnat ge
svar på, men att det skulle vara så enkelt som att eken inte skulle ha kraft att
ge goda skördar år efter år tycks inte hålla. Inget träd i Skåne hyser så många
arter som eken från de enklaste organismer till fåglar och fladdermöss. Vi roade
oss med att studera galläpplen som växer på ekbladen och genom att skära upp ett
sådant äpple kunde vi se att däri fanns en liten larv av en gallstekel och som
avger kemiska signalämnen som påverkar bladets celler till att bygga denna
gallbildning.
Galläpple på ek som vi skar upp och kunde påvisa gallstekelns larv i
mitten på gallbildningen.
När det gäller ekens användning citerade vi bl.a. Linné: ”Inget träd är mer
varaktigt till husbyggnad, gärdesgårdar, likkistor, byråar, fat, stolar, bord,
skåp, vältar, hjul-ekrar, plogar, stör och varjehanda verktyg”.
Det tredje trädet vi diskuterade var boken, en sen invandrare som kom hit för
cirka 3500 år sedan. Den spred sig upp till Mälartrakten men tvingades söderut
både av den norr ifrån invandrande granen men också av människans utnyttjande av
detta för oss i Skåne så karaktäristiska träd. Boken är ett utmärkte bränsle och
tidigt lärde man sig tillverka pottaska av bokträ för tillverkning av bl.a.
såpa, glas och krut. Under första världskriget upptäckte man också att bokens
hartser var utmärkta till att tillverka backelit av och många minns nog de
svarta väggkontakterna och toalettsitsarna. I Skåne gick man varligare fram och
här bevarades bokskogar till att utgöra foderskafferi åt svinen och vi har ju i
vårt närområde av Söderåsen spår av denna aktivitet. Många skåningar ansåg att
grisarna fick ett ”speciellt mjukt och deliciöst fettlager av ollonen”. Vad
knappast någon kände till var att bokens hårda trä var lämpligt till att skära
ut tunna träplattor på vilka man under vikingatiden och ända fram till
1600-talet använde som s.k. runstavar. Det var kalendrar där veckodagar och
viktiga kyrk-helger var noterade. Alltså en motsvarighet till våra almanackor.
Exempel på runstav, ett slags kalender lika viktig som vår tids almanacka.
Att uppleva den nyutslagna bokskogen på våren är en alldeles otrolig
upplevelse och står i stark kontrast till bokskogens karaktär längre fram på
sommaren då lövverket tätnat och det knappast tränger ner något ljus till
marknivån vilken resulterar i att här finns nästan enbart gamla torra bruna löv
på marken. I år har vi dock få uppleva hur bokskogen varit fullkomligen
översållad med Karl Johansvamp, ett svampår som man inte ofta får uppleva.
Att avslutningsvis få bjuda de närvarande på den traditionella svampsoppan var
alltså inte någon större prestation i år. Sällan ser man haft så många fina Karl
Johan svampar som i år att tillreda. Kvällen var alldeles underbar och
diskussionerna gick som vanligt höga och gemytet var stort. Röstångabygdens
Kulturförening tackade alla närvarande och påminde om det fina höstprogram som
föreningen kommer att genomföra.
Gunnar Andersson
| 
